Anderz Harning

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anderz Harning
Född4 april 1938
Stocka i Harmångers socken, Hälsingland
Död23 april 1992 (54 år)
Landvetter, Härryda kommun
YrkeJournalist, författare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska

Anderz Harning, egentligen Karl Anders Harning, född 4 april 1938 i Stocka i Harmångers församling i Gävleborgs län, död 23 april 1992 i Landvetters församling i Härryda kommun[1] i Västra Götalands län, var en svensk samhällsdebattör, journalist, litteraturkritiker och författare, känd från radio och TV, bland annat som sommarpratare. Han skrev bland annat manus till dockteater i samarbete med Marionetteatern, där han även agerade som dockspelare.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Harning föddes som son till skeppsmäklaren Hjalmar Harning (född 18 februari 1903 i Harmånger, död 3 september 1985) och Margit Anna Elvira Westling (född 16 april 1911 i Hudiksvall)[3]. Fadern gifte sig 20 februari 1943 med Greta Harning,[4] född Ingrid Margareta Vilhelmina Magnsjö i Uppsala domkyrkoförsamling 19 maj 1914[5]. Harnings styvmor var medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland[6] och förblev under hela sitt liv starkt kritisk till Anderz Harning.[4]

Harning växte delvis upp i Hudiksvall och inledde studier vid latinlinjen på Hudiksvalls högre allmänna läroverk. Han lämnade emellertid studierna efter ett år och gick till sjöss.[7] Harning skildrade tidigt maktmissbruk och svågerpolitik i främst de politiska leden. Hans kåserier häcklade ofta översittare och makthavare, och han var en stor kritiker av det byråkratiska samhället.

Harnings alter ego Johan Torberg framträdde första gången i romanen Tidningslorden, som var ett försök till uppgörelse med G-P-koncernen som på 1970-talet hade skaffat sig en mycket stark ställning på den göteborgska tidningsmarknaden. Harning upplevde att dominansen gick ut över åsiktsbildningen och debattklimatet. I boken Skatteindrivarens död ville han göra upp med den svenska byråkratin i allmänhet och skattebyråkratin i synnerhet. Harning hade själv fått avdrag underkända av skattemyndigheten.[7]

I sina självbiografiska romaner Stålbadet och Asfåglarna speglade han sin uppväxt i det nazistiska hemmet i Stocka[2]. Dessa romaner gav stoffet till TV-filmen Ondskans år (1987).[8]

Anderz Harning var en av grundarna av Hälsinge Akademi år 1988.[9] Han avled i sviterna av ett benbrott efter ett fall.[2]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 (DVD)
  2. ^ [a b c] Gunilla Kindstrand i Gefle Dagblad 22 april 2012: Vem minns Harnings röst i dag?, läst 5 oktober 2019
  3. ^ Sv. Bef. 1940, Sv. Bef. 1985
  4. ^ [a b] Det gamla Göteborg: Anderz Harning, läst 5 oktober 2019
  5. ^ Sv. Bef 1950, Sv. Bef 1985
  6. ^ Tobias Hübinette: Riksföreningen Sverige-Tyskland: 5689 medlemmar 1938-42, läst 5 oktober 2019
  7. ^ [a b] Claes Sundelin i Gefle Dagblad 23 april 2012: Harning, spriten och böckerna, läst 5 oktober 2019
  8. ^ Anderz HarningSvensk Filmdatabas
  9. ^ Hälsinge Akademi - historia

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]