Anna Wintour
| Anna Wintour | |
 Anna Wintour 2024. | |
| Född | Anna Wintour 3 november 1949 Hampstead, London, England, Storbritannien |
|---|---|
| Nationalitet | Brittisk |
| Medborgarskap | Brittiskt, amerikanskt |
| Utbildning | North London Collegiate School |
| År som aktiv | 1975– |
| Hemort | New York, New York, USA |
| Make | David Shaffer (1984–1999) |
| Namnteckning |  |
Anna Wintour, född 3 november 1949 i London, är en brittisk journalist. Mellan 1988 och 2025 var hon chefredaktör för den amerikanska utgåvan av modetidningen Vogue.[1][2]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Wintours far Charles Wintour arbetade som redaktör på den brittiska tidningen The Evening Standard och hennes mor, Elinor Baker, var dotter till en Harvardprofessor. Anna Wintour har tre syskon: Jimmy, Nora, anställd vid en internationell organisation i Genève, och Patrick, som arbetar för tidningarna The Guardian och The Observer. Hon hade även en bror, Gerald, som dog i en trafikolycka i unga år.[3]
Wintour studerade på North London Collegiate School, men tog aldrig studenten.[4] Anna Wintour var gift med barnpsykiatrikern David Shaffer 1984–1999[5] och har två barn med honom, Charles och Katherine.
Karriär
[redigera | redigera wikitext]Anna Wintour har tidigare arbetat på Harpers & Queen, Harper's Bazaar och brittiska Vogue.[6] År 1988 blev hon chefredaktör för den amerikanska utgåvan av Vogue.
Wintour har genom åren gjort sig känd för att ha förnyat Vogue genom att bland annat ha skapat orädda och normbrytande omslag. På hennes första omslag från november 1988 bar den israeliska modellen Michaela Bercu jeans, vilket var första gången någonsin som jeans synts på Vogues omslag. Wintour bytte ut porträttbilderna i studiomiljö mot mer avslappnade halvkroppsbilder, ofta tagna utomhus, och gjorde sig även känd för att ta in kändisar på omslagen.[7]
År 2020 utsågs hon, vid sidan av rollen som chefredaktör även till global innehållschef på Vogues förlag Condé Nast. Efter 37 år som chefredaktör på Vogue meddelade Wintour i slutet av juni 2025 att hon kommer att lämna posten. Hon lämnar dock inte tidskriften helt, utan fortsätter som global redaktionell chef. Hon kommer även att behålla rollen som global innehållschef på Condé Nast.[8][7]
Boken Djävulen bär Prada (The Devil wears Prada) av Lauren Weisberger[9], som handlar om en kvinna som får anställning som assistent hos en tyrannisk chefredaktör på världens största modetidning, sägs vara baserad på Weisbergers tid som assistent åt Anna Wintour.[10] I filmatiseringen av boken spelar Meryl Streep rollen som sägs vara baserad på Wintour.
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- CFDA Lifetime Achievement Award, 2003[11]
- Great Immigrants, 2010[12]
Dame Commander av Brittiska imperieorden, 2017
Presidentens frihetsmedalj, 4 januari 2025[13]- Officer av Brittiska imperieorden
Riddare av Hederslegionen
_rib.PNG){kind=small}
.svg){kind=small}
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”President Obama Reportedly Considering Anna Wintour for US Ambassador to Great Britain” (på engelska). The Hollywood Reporter. https://www.hollywoodreporter.com/news/president-obama-reportedly-considering-anna-wintour-us-ambassador-great-britain-397574. Läst 19 februari 2019.
- ^ ”Anna Wintour, Rest of City Turn Out to Vote” (på engelska). Intelligencer. http://nymag.com/intelligencer/2008/11/anna_wintour_rest_of_city_turn.html. Läst 19 februari 2019.
- ^ Jerry., Oppenheimer, (2005). Front row : Anna Wintour, the cool life and hot times of Vogue's editor-in-chief (1st ed). St. Martin's Press. sid. 6. ISBN 0312323107. OCLC 56532538. https://www.worldcat.org/oclc/56532538. Läst 19 februari 2019
- ^ Jerry., Oppenheimer, (2005). Front row : Anna Wintour, the cool life and hot times of Vogue's editor-in-chief (1st ed). St. Martin's Press. sid. 15. ISBN 0312323107. OCLC 56532538. https://www.worldcat.org/oclc/56532538. Läst 19 februari 2019
- ^ Jerry., Oppenheimer, (2005). Front row : Anna Wintour, the cool life and hot times of Vogue's editor-in-chief (1st ed). St. Martin's Press. sid. 224. ISBN 0312323107. OCLC 56532538. https://www.worldcat.org/oclc/56532538. Läst 19 februari 2019
- ^ Jerry., Oppenheimer, (2005). Front row : Anna Wintour, the cool life and hot times of Vogue's editor-in-chief (1st ed). St. Martin's Press. sid. 81. ISBN 0312323107. OCLC 56532538. https://www.worldcat.org/oclc/56532538. Läst 19 februari 2019
- ^ [a b] ”Anna Wintour slutar som chefredaktör för Vogue efter 37 år”. DN.se. 26 juni 2025. https://www.dn.se/kultur/anna-wintour-slutar-som-chefredaktor-for-vogue-efter-37-ar/. Läst 26 juni 2025.
- ^ ”Anna Wintour slutar som chefredaktör på Vogue”. SVT Nyheter. 26 juni 2025. https://www.svt.se/kultur/anna-wintour-slutar-som-chefredaktor-pa-vogue. Läst 26 juni 2025.
- ^ ”Author Lauren Weisberger”. web.archive.org. 24 februari 2008. Arkiverad från originalet den 24 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080224050910/http://www.laurenweisberger.com/about.php. Läst 19 februari 2019.
- ^ Herman, Alison (30 juni 2016). ”Everybody Wants to Be Us”. The Ringer. https://www.theringer.com/2016/6/30/16046964/the-rehabilitation-of-anna-wintour-2e7cce5a3c80. Läst 19 februari 2019.
- ^ läs online, geoffreybeenefoundation.com , läst: 20 september 2019.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.carnegie.org .[källa från Wikidata]
- ^ President Biden Announces Recipients of the Presidential Medal of Freedom (på engelska), 4 januari 2025, läs online, läst: 5 januari 2025.[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Anna Wintour.
|