Annabergit
| Annabergit | |
 | |
| Kategori | Mineral |
|---|---|
| Grupp | Arsenat |
| Strunz klassificering | 8.CE.40 |
| Kemisk formel | Ni3(AsO4)2·8H2O |
| Färg | Oftast grön, ibland gråaktigt |
| Bildningsmiljö | Omvandling av vissa sulfider och arsenider som är nickelhaltiga. |
| Kristallstruktur | Monoklina |
| Spaltning | Perfekt efter {010}, otydlig efter {100} och {102} |
| Brott | Ojämnt |
| Hårdhet (Mohs) | 1½–2½ |
| Glans | Matt om finkornig, pärlemorsglans på spaltytor |
| Ljusbrytning | nα=1,612
nβ=1,568 nγ=1,687[1] |
| Dubbelbrytning | δ=0,065 [2] |
| Dispersion | r>v |
| Pleokroism | Ingen |
| Streckfärg | Mycket ljust grön |
| Densitet | 3,1 |
| Referenser | [3] |
Annabergit även känt som Nickelockra eller Nickelblomma är ett äppelgrönt kristallvattenhaltigt nickelmineral med den kemiska formeln Ni3(AsO4)2·8H2O.
Annabergit, som är uppkallat efter Annaberg i Tyskland där det först påträffades, förekommer som pulverformiga beläggningar och har bildats genom oxidation av nickelarsenidmalmer. Annabergit har bland annat påträffats i Lainejaurs nickelgruva, Malå kommun och Gladhammargruvan i Småland.[4]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Annabergit.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
- ^ https://www.mindat.org/min-240.html
- ^ http://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/annabergite.pdf
- ^ Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 93,(7). ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
- ^ L-H Hedin, M Jansson 2007,Mineral i Sverige, ISBN 978-91-88528-58-2 s 137