Anne Marie Milan Desguillons

Från Wikipedia
Version från den 17 augusti 2015 kl. 20.18 av MagnusA.Bot (Diskussion | Bidrag) (clean up med AWB)

Anne Marie Milan Desguillons, född som Anne Marie Milan år 1753, död 1829, var en fransk skådespelerska. Hon var verksam i Sverige i Gustav III:s franska teater och gemensamt med maken Joseph Sauze Desguillons rektor och instruktör vid Dramatens elevskola från 1793 till 1798.

Biografi och karriär

Anne Marie Milan debuterade i Le Havre 1773, och var sedan aktiv i Lille 1774-75. Hon kom till Sverige från Frankrike år 1781, då hon engagerades av Jacques Marie Boutet de Monvel som medlem i det franska teatersällskap som hade kallats att uppträda i Sverige av Gustav III.

Desguillons blev en av den gustavianska tidens mest populära aktörer inom Sveriges franska teater och var allmänt respekterad som yrkesperson och artist. Desguillons var främst tragiker och spelade ofta så kallade "mére noble"- roller. Bland hennes roller nämns Merope, Semiramis och Athalie. Hon framförde dock ibland också komiska roller, som Madame Turcaret.

I egenskap av artist beskrevs Desguillons som : "En skådespelerska af synnerligen mångsidig förmåga: högstämd och sublim i sorgespel: fin, lugn och vänlig som mére noble: sprittande af livlighet och skälmskt behag i komedien [...] och en högtst utmärkt lärarinna" [1]

År 1789 gifte hon sig med en annan fransk skådespelare, Joseph Sauze Desguillons, och fick då namnet Desguillons. Andra kända och på den tiden omtalade kvinnliga medlemmar av den franska truppen var dansösen Sophie Hus, vars misslyckade flyktförsök från sitt kontrakt blev till en pjäs av Carl Israel Hallman och en berömd essä av Oscar Levertin, och Mlle Baron, som var hertig Karls mätress.

Efter Gustav III:s död 1792 avskedades det franska teatersällskapet och Desguillons avslutade sin scenkarriär, men valde att stanna kvar i Sverige. År 1793 blev hon rektor för Dramatens elevskola, en tjänst hon delade med sin man. Det var under paret Desguillons som Dramatens elevskola fick en fast organisation. Eleverna antogs vid nio eller tio års ålder och uppträdde i barnroller och vid elevföreställningar. Paret Desguillons var förutom rektorer också lärare i scenframställning; för sångträningen anlitades Haeffner och sedan Piccini, för dans Julie Alix de la Fay och Jean-Rémy Marcadet. Hon hade ansvaret för de kvinnliga eleverna, och hennes man för de manliga. Bland hennes elever fanns många av den dåtida svenska scenens mest framstående talanger, som Jeanette Wässelius, Sofia Frodelius, Ulrika Wennerholm och Carolina Kuhlman.

Gustav IV Adolf år 1803 anlitade en fransk skådespelartrupp för att gästspela i Stockholm, fick paret Desguillons ansvaret för den fram till att den avskedades vid Operans stängning år 1806.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Göran Alm och Rebecka Millhagen: Drottningholms slott. Bd 2, Från Gustav III till Carl XVI Gustaf / [utgiven] i samarbete med Kungl. Hovstaterna och Statens fastighetsverk (2010)

Källor

  • Carin Österberg: Svenska kvinnor; föregångare, pionjärer (1990) Förlag; Lund Signum.
  • Ingvar Andersson: Gustavianskt (1979)
  • www.cesar.org.uk