Apgar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Apgar score på svenska Apgarskalan eller enbart Apgar är ett poängsystem (Apgarpoäng) som används vid förlossning för bedömning av graden av syresättning av den nyföddes blod - graden av eventuell asfyxi. När barnet har fötts och är 1 minut respektive 5 minuter gammalt, kontrollerar en barnmorska hur många poäng barnet har fått från apgarskalan nedan. Testet togs fram 1953 av Virginia Apgar[1].

Apgarpoängen har visat sig inte bara vara ett instrument för att bedöma om nyfödda behöver återupplivas, utan den har även visat sig ha en prognostisk betydelse då neurologiska men i första hand drabbar barn som har kvarstående låg Apgarpoäng 5 minuter efter födelsen.

Även om barnen kan få låga poäng direkt efter utdrivningsskedet, så har de flesta runt 9 eller 10 poäng när de testas igen efter 5 minuter.

Apgarskalans 5 kriterier[redigera | redigera wikitext]

Tecken 0 poäng 1 poäng 2 poäng
Appearance Hudfärg blå/blek över hela kroppen (cyanos) rosa kropp, blå armar/ben rosa över hela kroppen
Pulse Puls (hjärtfrekvens) obefintlig <100 ≥100
Grimace Grimaser, reflex, retbarhet ingen respons bara grimaserar skriker
Activity Muskeltonus, aktivitet obefintlig armar och ben stela livlig rörelse
Respiration Andning (andningsfrekvens) obefintlig oregelbunden, långsam regelbunden, skriker

Historik[redigera | redigera wikitext]

Före introduktionen med bedömning av Apgarpoäng och därmed insatta åtgärder var en av anledningarna till dåtidens förlossningsskador bristen på allmänt accepterade kriterier på hur man skulle gradera asfyxi eller upplivningsåtgärdernas effektivitet. Ett otal metoder hade använts genom årens lopp för att återuppliva tillsynes livlösa nyfödda: en dask i stjärten, mun-mot-mun-andning, växelbad i varmt och kallt vatten, syrgastillförsel med sond i magsäcken eller komplicerade mekaniska apparater som blåste in luft i barnet.

I Sverige fick bedömning med Apgarpoäng tidigt genomslag och inom 10 år var man bland de första i världen som anammade det nya tänkesättet. Bidragande var bland annat ett temanummer om upplivning av asfyktiska nyfödda, där anestesiologiprofessorn Martin Holmdahl var författare till avsnittet om återupplivningsmetoder[2]. Holmdahl presenterade Apgarskalan och lyfte fram övertrycksandning genom ansiktsmask eller endotrakealtub som enda metod som höll måttet och han raljerade över obevisade teorier. "När man bedömer dessa (tidigare) teknikers kliniska effekter... bör man betänka att den nyfödde har en stark livsvilja som många gånger segrat över s. k. återupplivningsmetoder."

Före introduktionen av Apgarmetoden ansågs intubering av nyfödda barn vara både svår och riskfylld men Holmdahl hade inte något till övers för sådana farhågor utan ansåg att tekniska svårigheter kunde inte, som ofta gjorts och fortfarande gjordes, anföras som argument för att inte använda de bästa metoderna. Man borde se till att tekniska färdigheter förvärvats av all personal och att erforderlig utrustning anskaffats[3]. Rutinmässigt används i dag "mask och blåsa" vid assistans till nyfödda med lätta till måttliga andningssvårigheter.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Apgar, Virginia (1953). ”A proposal for a new method of evaluation of the newborn infant.” (på engelska). Curr Res Anesth Analg 32 (4): sid. 260-7. 
  2. ^ Holmdahl, Martin (1963). ”Metoder för upplivning av nyfödda”. Svenska Läkartidningen 60: sid. 3599-3608. 
  3. ^ Milerad, Josef (2016). ”Så speglas medicinska framsteg på frimärken”. Seniora Läkare (Seniora Läkare - intresseförening i Sveriges läkarförbund) (4): sid. 24-25.