Asea, Arkadien (arkeologisk plats)

Från Wikipedia

Asea på kartan över Grekland
Asea
Asea på kartan över Grekland.

Asea (Klassisk grekiska: ἡ Ἀσέα) var en självständig polis i antikens Arkadien mellan 500- och 300-talen f.Kr.[1] Arkeologiskt fältarbete har dock kunnat konstatera att området varit bebott redan under sena paleolitikum. Staden var belägen på Paleokastrokullen i mitten av Aseadalen i centrala Peloponnesos. Aseadalen var under förhistorisk och antik tid den huvudsakliga genomfarten mellan Argoild och Korinth i öst och Olympia i väst, vilket gynnade staden Asea som hade en strategisk utblick över området. Staden är bara sporadiskt omnämnd i den antika litteraturen, vilket resulterar i att vår kunskap om antikens Asea huvudsakligen bygger på arkeologiska fynd. De arkeologiska undersökningar genomförs av Svenska institutet i Athen.[2]

Arkeologiska utgrävningar[redigera | redigera wikitext]

De svenska arkeologiska utgrävningarna i Asea genomfördes åren 1936–1938, 1994–1996, 1997 och 2000–2012.

År 1936 startade ett fältarbete med att gräva ut stadens akropol under ledning av Erik J. Holmberg. Under utgrävningen hittade man rester från neolitisk tid (7000-3100 f.Kr) till den mellersta bronsåldern (2000-1600 f.Kr), samt från den hellenistiska perioden. Under den senare delen av utgrävningarna 1936–1938 frilade man även grunderna till det senarkaiska doriska templet på Agios Elias.

50 år senare påbörjades nya utgrävningarna i Asea under ledning av Jeannette Forśen med projektet The Asea Valley Survey mellan 1994 och 1996.[3] Projektet hittade, både på och runt omkring Paleokastokullen, en mängd material som kunde ge information om landsbygden och dess bosättningsmönster.[4]

År 1997 fortsatte man undersökningen av grunderna till templet Agios Elias och 2000 dokumenterades en befästningsmur omkring staden.[5] Mellan 2001 och 2012 genomfördes geofysiska fältinventarier i och omkring Palekastrokullen.[6]

Historia och lämningar[redigera | redigera wikitext]

Paleolitikum[redigera | redigera wikitext]

De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet i Aseadalen är från mellersta till sena paleolitikum (c. 40 000 B.P.). Omkring en kilometer söder om Paleokastrokullen i närheten av floden Alpheios har man hittat stenverktyg och invånarna under denna bosättningsperiod försörjde sig med stor sannolikhet på jakt och fiske.[7]

Bronsåldern[redigera | redigera wikitext]

Fynden som har påträffats på Paleokastrokullen tyder på att platsen var bosatt under tidigneolitisk period fram till den mellersta neolitiska perioden. Fynd från slutet av neolitikum har varit få, vilket antyder att kullen kan ha övergetts under denna tid.[8]

Paleokastrokullen blev återigen en bosättningsplats under den tidiga helladiska perioden (3100-2000 f.Kr) och var till stora delar oavbrutet bebott fram till den senhelladiska perioden.[7]

Efter bronsåldern fram till sengeometrisk tid (1190-750 f.Kr.) har färre fynd hittats. Efter klimatologiska studier har man påvisats att platsen troligtvis påverkades av en klimatförändring som gjorde Asea till en våtare och möjligtvis kallare plats än tidigare. En del rester, bland annat metallföremål har identifierats från 700- och 600-talet f.Kr.[9]

Klassisk tid[redigera | redigera wikitext]

Asea mest betydelsefulla rester härstammar från det doriska templet Agios Elias som byggdes omkring 500-talet f.Kr. Templet är belägrat ca. 3,5 kilometer nordväst om Paleokastrokullen.

Trots att templet härstammar från senarkaisk tid har utgrävningar visat på en tidigare aktivitet på platsen som sträcker sig från sen bronsåldern till den arkaiska perioden. Templet sträcker sig 15 x 32,5 meter med 6 x 14 kolonner och byggdes i sten.

Bosättningen på Paleokastrokullen växte under 500-talet f.Kr. och hade en uppskattad befolkning på ca. 2000-3000 invånare. Skriftliga källor har även resulterat i antaganden om att Asea under denna period blev en självständig polis som kontrollerade ett territorium på omkring 60 km2.[10]

Hellenistisk tid och framåt[redigera | redigera wikitext]

Under 300-talet f.Kr. omgavs Aseas akropolis av en befästningsmur som påträffades under det arkeologiska fältarbetet 1997. Under 370-talet f.Kr. flyttade stora delar av befolkningen till den nygrundade staden Megalopolis. Trots det, skulle Asea fortsätta att vara en mindre bosättningsplats, vilket omnämns i skriftliga källor.[11]

Mot senare period av 200-talet f.Kr. expanderades stadens försvarsmur runt lågstaden, vilket man har kunnat konstatera efter geofysiska inventeringar av bosättningsområdet.[12]

Asea sedan att tillhöra det Achaiska förbundet, för att senare tappa sin självständighet mot slutet av 200-talet f.Kr. Efter de arkeologiska fältarbeten som utförts på platsen har man konstaterat att stadens omfattnings och verksamhet minskade under de kommande två århundradena. Strabo nämner Asea under tidig kejsartid som en by tillhörande Megalopolis[13], för att omkring 100 år senare nämnas i Pausanias texter som en stad i ruiner.[14]

Under romersk tid byggdes utspridda villor vid kullens lägre sluttningar och i det omkringliggande området, vilket man kopplat till att Asea användes för intensivt jordbruk. Under senbysantisk tid befästes Paleokastrokullen på nytt.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Forsén & B. Forsén 1997. ”The po­lis of Asea - A case-study of how ar­chae­o­lo­gy can expand our know­led­ge of the histo­ry of a po­lis”. Pa­pers from the Co­pen­ha­gen Po­lis Cent­re (Histo­ria Ein­zelschrif­ten, 117), 163–176. 
  2. ^ ”Svenska Institutet i Athen”. https://www.sia.gr/sv/articles.php?tid=394&page=1. Läst 25 maj 2021. 
  3. ^ 1955-, Forsén, Jeannette,. The Asea valley survey : a preliminary report of the 1994 season. OCLC 924226611. http://worldcat.org/oclc/924226611. Läst 25 maj 2021 
  4. ^ Forsén, J. & E. Al­ram-Stern 2001–2002. ”The Asea val­ley sur­vey 1994-1996: The Ne­o­lit­hic and Ear­ly Bron­ze Age pe­ri­ods”. he Pro­cee­dings from the 6th In­ter­na­tio­nal con­gress of Pe­lo­pon­ne­si­an Stu­di­es, Tri­po­lis 10–12.9.2000, Athens, 17–24.. 
  5. ^ Jeannette Forsén, ed.. ”Agios Elias of Asea, Arcadia. From early sanctuary to medieval village 1”. (Skrifter utgivna av Svenska Institutet i Athen, 4°, 58:1) (Stockholm 2021. ISSN 0586-0539. ISBN 978-91-7916-066-1. Hard cover, 175 pages.). 
  6. ^ Forsén, Jeannette; Smekalova, Tatiana; Tikkala, Esko (2017-11). ”The lower city of Asea, Arcadia. Results from a geophysical project 2001–2012”. Opuscula. Annual of the Swedish Institutes at Athens and Rome 10: sid. 153–163. doi:10.30549/opathrom-10-07. ISSN 2000-0898. http://dx.doi.org/10.30549/opathrom-10-07. Läst 25 maj 2021. 
  7. ^ [a b c] 1955-, Forsén, Jeannette, (2003). The Asea valley survey : an Arcadian mountain valley from the palaeolithic period until modern times. Svenska institutet i Athen. ISBN 91-7916-047-6. OCLC 186275863. http://worldcat.org/oclc/186275863. Läst 25 maj 2021 
  8. ^ Forsén, J. 2008. ”The Asea val­ley from the Ne­o­lit­hic pe­ri­od to the Ear­ly Bron­ze Age”. The Ae­gean in the Ne­o­lit­hic, Chal­co­lit­hic and the Ear­ly Bron­ze Age. Pro­cee­dings of the In­ter­na­tio­nal Sym­po­si­um held in Urla-Iz­mir (Tur­key), 12–19 October 1997, in An­ka­ra Uni­ver­si­ty. Re­se­arch Cen­ter For Ma­ri­ti­me Ar­chae­o­lo­gy 1 (eds. H. Er­ka­nal, H. Haupt­mann, V. Sa­hoglu & R. Tun­cel, An­ka­ra, 191–196). 
  9. ^ Unkel, I.; Schimmelmann, A.; Shriner, C.; Forsén, J.; Heymann, C.; Brückner, H. (2014-06-01). ”The environmental history of the last 6500 years in the Asea Valley (Peloponnese, Greece) and its linkage to the local archaeological record”. Zeitschrift für Geomorphologie, Supplementary Issues 58 (2): sid. 89–107. doi:10.1127/0372-8854/2014/s-00160. ISSN 1864-1687. http://dx.doi.org/10.1127/0372-8854/2014/s-00160. Läst 25 maj 2021. 
  10. ^ Forsén, J. 1998. ”The Asea val­ley from Ar­chaic to Hel­le­nistic ti­mes”. The Pro­cee­dings of the 5th In­ter­na­tio­nal con­gress of Pe­lo­pon­ne­si­an Stu­di­es, Ar­gos-Naupli­on 6-10.9.1995, T. 2, Athens, 289–297.. 
  11. ^ Xenophon. Hell. 7.5.5. 
  12. ^ Forsén, J. & B. Forsén & L. Karls­son 2002. ”The walls of Ase­a”. OpAth 27, 83–104. 
  13. ^ Strabo. 8.3.12. 
  14. ^ Pausanias. Periegesis tes Hellados. 8.44.3. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Asea,_Arkadien_(arkeologisk_plats)&oldid=54324307”