Avindustrialisering
Avindustrialisering är en socioekonomisk förändringsprocess med bakgrund i en ihållande nedgång av en stat eller regions industriella sektor, särskilt tillverkningsindustrin. [1] Förutom ett statistiskt fall i industriproduktion och en fysisk förändring i landskapet i form av övergivna fabriker, har avindustrialiseringen en social och kulturell påverkan på en befolkning och dess landskap. Det brukar omfatta en expansion av tjänstesektorn.
Efterkrigstidens avindustrialisering
Avindustrialisering har identifierats i de flesta industrialiserade staterna sedan efterkrigstiden. Från och med OPEC-kartellens oljechock 1973 och den efterföljande lågkonjunkturen kom avindustrialiseringen att intensifieras i den industrialiserade världen, särskilt i Storbritannien. Samtidigt som, eller till följd av, avindustrialiseringen har arbetstillfällen inom tjänstesektorn ökat: från 1960 till 1990 minskade de industrialiserade ländernas BNP av tillverkningsindustrin från 31,0 till 21,5 procent samtidigt som tjänstesektorn inom samma tidsperiod ökade från 51,6 till 64,7 procent.[2]
Effekter på arbetslösheten
Arbetslösheten ökade i samband med avindustrialiseringen. Den ökning av arbetstillfällen inom tjänstesektorn som karaktäriserar avindustrialiseringen, har inte ersatt förlorade arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin: den totala sysselsättningsförändringen av ökningen och förlusten av arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin och tjänstesektorn i Liverpool för perioden 1981-1990 var -25,7 procent. Samma siffror för Glasgow och Manchester var -13.1 respektive -12,9 procent.[3] Sedan mitten av 1970-talet har långtidsarbetslöshet dessutom blivit ett vanligt förekommande problem i industrialiserade länder. Under 1980-talet blev även ungdomsarbetslöshet ett överhängande problem, särskilt i de orter som karaktäriserades som industristäder. 1987 var exempelvis arbetslösheten bland män och kvinnor under 25 i Glasgow, 73 procent respektive 52 procent.[4]
Regionala fall
Stora sjöområdet i USA
Avindustrialiseringen i USA har framförallt varit kännbar i de nordöstra delarna av landet, bland städerna runt Stora sjöarna. Med hänvisning till fallet inom industriproduktion benämns ibland området som Rostbältet. Mellan 1970 och 2000 miPittsburgh med 52,7 procent, från 251 771 till 119 073. En bidragande faktor till avindustrialiseringen är en ökad konkurrens inom bil- och stålindustrin, som var några av regionens huvudsakliga industrinäringar.[5]nskade antalet arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin i Detroit med 65 procent, från 186215 till 64586. Liknande siffror återfinns i andra städer i området: från 1976 till 1996 föll antalet arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin i
gustav vasa bodde i Chicago kraftigt under 1980-talet. Processen påbörjades under mitten av 1940-talet med en långsam utflyttning av industrier från innerstaden till stadens förorter: mellan 1979 och 1986 föll antalet arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin i innerstaden med 37 procent. Situationen var så pass diger att tidningen Chicago Tribune deklarerade staden "economic invalid... a city on the brink". Under 1990-talets högkonjunktur ökade antalet arbetstillfällen i industrin något, men föll sedan åter med 25 procent mellan 1998 och 2005. Antalet arbetstillfällen inom tjänstesektorn ökade från 1980-talet, i likhet med andra avindustrialiserade regioner. [6]
Se även
Källor
- ^ Pacione, M: "Urban Geography: a global perspective", sidan 676. New York: Routledge, Taylor & Francis group, 3:e upplagan, 2009.
- ^ Pacione, M: "Urban Geography: a global perspective", sidan 289-302. New York: Routledge, Taylor & Francis group, 3:e upplagan, 2009.
- ^ Pacione, M: "Urban Geography: a global perspective", sidan 304. New York: Routledge, Taylor & Francis group, 3:e upplagan, 2009.
- ^ Pacione, M: "Urban Geography: a global perspective", sidan 294. New York: Routledge, Taylor & Francis group, 3:e upplagan, 2009.
- ^ Pacione, M: "Urban Geography: a global perspective", sidan 299-300. New York: Routledge, Taylor & Francis group, 3:e upplagan, 2009.
- ^ Doussard, M., Peck, J. & Theodore, N., 2009. After Deindustrialization: Uneven Growth and Economic Inequality in “Postindustrial” Chicago. Economic Geography, 85(2), s. 183-207.
