Axel Juel (författare)
Axel Niels Christian Juel, född 12 februari 1883 i Köpenhamn, död 15 juli 1948 i Charlottenlund, var en dansk författare, poet och översättare.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Axel Juel var son till kaptenen Hakon Valdemar Juel (1838-1907) och Nathalia Sophie Christensen (1849-1935).[1] Han tog studentexamen från Lyceum (Nørrebros latin- og realskole) 1901 och examen philosophicum från Köpenhamns universitet 1902. Han studerade sedan latin och franska, samt juridik, men övergav studierna för att försöka bli skådespelare.[1] Detta lyckades inte och han anställdes som assistent på Marineministeriet 1905 och blev fullmäktig tjänsteman 1916.[1] Han blev sedan expeditionssekreterare och arkivarie 1919 och var fungerande kontorschef för ministeriets sekretariat från 1920 innan han blev kungligt utnämnd till befattningen 1923.[2] Denna befattning innehade han till 1943. Han gifte sig 1925 med cand. phil. Anna Louise Rigmor Blume.[1]
Juel började skriva dikter under studieåren och fick sin första dikt publicerad i Tidsskrift for Aandskultur 1903.[3] Han debuterade i bokform med diktsamlingen De første Blomster 1909 och tillsammans med uppföljaren Frimodige Sange (1913) består de av flera kärleksdikter samt skildringar av naturstämningar. I diktsamlingen Vandringsmanden synger (1915) skildras vagabondens frihet och filosofiska reflektioner och i Bogen om Grete (1920) och Rosa (1923) beskrev han olyckliga kärleksförhållanden.[1] De kongelige Hjerter (1921) anses vara en vändpunkt i hans författarskap, då han här övergick till ett större djup och intimitet.[1] Juels religiositet kommer också till uttryck i diktsamlingarna Langs vejene (1924) och I de dybe Skove (1941).[1] Han skrev även flera dikter ägnade till särskilda tillfällen, som Dannebrogens 700-årsjubileum (1919) och 800-årsjubileet till Absalons födelse (1928). Han har även skrivit patriotiska sånger, varav Flaget (1915) är den mest kända, och översatt romersk lyrik till danska.[1] Han tilldelades ett årligt, statligt, stöd för sitt författarskap från 1933.[3]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- De første Blomster (1909)
- Frimodige Sange (1913)
- Vandringsmanden synger (1915)
- Himmel & Hav: Marinedigte (1916)
- Ved Kærlighedens Korsvej (1917)
- Aaret (1918)
- I Lykkens Timer. Udvalgte Digte (1918, samling)
- Sange om Dannebrog (1919)
- Bogen om Grete: Kærlighedsdigte (1920)
- De kongelige Hjerter (1921)
- Rosa: en skæbne (1923)
- Langs vejene (1924)
- Morgengry i Danmark: Digt (1927)
- Den sidste Fregat (1928)
- Glædens hemmelighed (1929)
- Knud Lavard (1932, skådespel)
- Glæden, Sorgen og Lykken: Digte fra 25 Aar (1934, samling)
- Lykkeskillinger (1936)
- I de dybe Skove (1941)
- Digtninge om Danmark 1940: et Udvalg (1941, samling)
- Elve Digtere og en Spillemand: Atten Melodier (1941)
- Kongeeventyret (1942)
- Dyr og Mennesker (1947)
Erkännanden[redigera | redigera wikitext]
- Otto Benzons Forfatterlegat (1919)
- Holger Drachmann-legatet (1932)
- Ingenio et arti (1934)
- Anckerska legatet (1943)
- Dansk Oversætterforbunds ærespris (1947)
- Helge Rode Legatet (1948)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h] ”Axel Juel”. Dansk Biografisk Leksikon. Gyldendal. http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Kunst_og_kultur/Litteratur/Forfatter/Axel_Juel?highlight=Axel%20Juel. Läst 29 maj 2012.
- ^ Rimestad, Christian. ”Axel Juel”. Dansk Biografisk Leksikon. J.H. Schultz Forlag. http://rosekamp.dk/DBL_All/DBL_12_text.pdf. Läst 29 maj 2012.
- ^ [a b] Jensen, Niels. ”Danske Litteraturpriser”. Oplysninger om enkelte forfattere. BogGuide. http://www.litteraturpriser.dk/aut/JA.htm#JAxelJuel. Läst 29 maj 2012.