Babyloniska skökan

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Färgvariant av illustration ur Luther-Bibeln.

Babyloniska skökan eller Babyloniska horan[1] är en allegorisk symbol för ondska ur Nya testamentet i Bibeln. Hon nämns i Uppenbarelsebokens sjuttonde kapitel. Det har antagits att den babyloniska skökan i Uppenbarelseboken syftar på Romarriket. Martin Luther övertog uttrycket och syftade då på den katolska kyrkan under påven, en tolkning som senare använts av diverse protestanter.[2] Senare rörelser har även använt begreppet och syftat på en alltför förvärldsligad kyrka.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]