Bajonett

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fransk hylsbajonett från tiden omkring 1694.
Armémuseum

En bajonett är ett blankvapen som fästs vid mynningen på musköter, gevär eller karbiner, och som används i närstrid.

De första bajonetterna[redigera | redigera wikitext]

När musköterna under senare hälften av 1500-talet började bli lättare och mer hanterbara kunde man använda dem även för jakt. Eftersom det tog lång tid att ladda om stod jägaren ganska värnlös om han inte även var beväpnad med ett jaktspjut att försvara sig med om en björn eller ett vildsvin skulle angripa honom. Den svårhanterliga dubbelbeväpningen ledde till att man kombinerade de båda vapnen genom att forma skaftet på en kniv på sådant sätt att den kunde stickas i mynningen på musköten och därmed göra tjänst som spjut. Senare försåg man kniven med ett tvärjärn vid klingans bas för att hålla ett påträngande djur från livet.

I de flesta uppslagsböcker anges att vapnet först tillverkats i staden Bayonne i södra Frankrike och av denna fått sitt namn, men påståendet saknar belägg.

Det skulle dröja ända till slutet av 1600-talet innan bajonetten mera allmänt började tas i bruk av infanteristerna i de europeiska améerna. De första tillförlitliga underrättelserna om bajonettens användning i krig finns i en fransk generallöjtnants memoarer. Denne berättar från ett fälttåg åren 1646-1648 att hans musketerare inte var beväpnade med långa värjor utan med bajonetter vilka hade en något mer än tre decimeter lång klinga och ett lika långt skaft, som stacks in i mynningen på musköten. Bajonetterna skulle användas i händelse musketerarna anfölls sedan de gett eld och inte hunnit ladda om. I någon större utsträckning torde emellertid bajonetten inte ha använts förrän 1671 då ett franskt regemente beväpnades med vapnet.

I början av 1690-talet uppfann man en bajonettkonstruktion där man förenade klingan med en hylsa av järn som träddes över pipan så att man kunde avfyra musköten med påsatt bajonett. [1]

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Amerikanska soldater i bajonettövning 1917 under mexikanska gränskriget.

Tidiga hylsbajonetter hade stötklingor, men under tidigt 1800-tal förekom även klingor som det gick att hugga och skära med. Redan tidigare hade dock en ny typ av bajonetter börjat dyka upp. Dessa kallades sabelbajonetter och var mer eller mindre vanliga huggare som försetts med någon form av anordning så att de, förutom att användas som sidovapen, kunde fästas vid muskötpipan. Under 1800-talet förfinades sabelbajonetten, men fortfarande existerade både hyls- och sabelbajonetter i det närmaste parallellt. Under sent 1800-tal försvann dock hylsbajonetten och samtidigt började man använda den kortare typ av bajonett som fortfarande är bruklig idag, och kallas knivbajonett. Mosin-Nagant blev ett av de sista gevären att utrustas med hylsbajonett. I äldre tiders krig, då eldstriden inte hade lika stor betydelse som idag, spelade bajonettanfallet en viktig roll. Idag används bajonetter ibland för vakttjänst eller för att kontrollera stora människomassor, men mest för parader och uppvisningar.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige fastställdes 1696 två bajonettmodeller med hylsa, en tveeggad och en eneggad och den 31 december 1699, kort före utbrottet av det stora nordiska kriget, var endast 276 man i den svenska hären beväpnade med bajonetter. Hela hären utrustades sedan efter hand med vapnet och under Karl XII:s sista år även flottans manskap. [1]

En preussisk knivbajonett från 1800-talet. Den består av klinga, parerstång och grepp, samt någon form av fästanordning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] von Schreeb, Tor Schreber (1941). Meddelande IV 1941, Karolinska bajonetter. Kungl. Armémuseum