Banankrigen
| Banankrigen | |||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
 Amerikansk marinkårssoldater och en haitisk guide patrullerar i djungeln 1915 under slaget vid Fort Dipitie | |||||||||
| |||||||||
Banankrigen kallas den rad militära interventioner och ockupationer som USA genomförde i Centralamerika och Karibien under åren 1898-1934.[1] Under dessa år ingrep den regionala stormakten militärt i ett antal stater i regionen för att uppnå fördelaktiga handelsvillkor, ofta var det USA:s marinkår som tog på sig rollen som internationell "polisstyrka" i de mellanamerikanska länder som ansågs föra en för USA ogynnsam politik. Begreppet "banankrig", jämför bananrepublik, härstammar från det amerikanska storföretaget United Fruit Company som utövade politisk och ekonomisk kontroll över Honduras med stöd av amerikansk militär.[2][3]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Efter den förkrossande segern i 1898 års krig mot Spanien hade USA skapat ett eget kolonialimperium, och under åren som följde gick man från att ha en tämligen begränsad politisk inblandning i Centralamerika och den karibiska övärlden till att utöva intensiv direktkontroll över regionens småstater. USA hade redan under större delen av 1800-talet ansett sig ha en särskild roll i hela Latinamerika som övriga forna koloniers beskyddare i enlighet med Monroedoktrinen, en utrikespolitisk linje som ursprungligen syftade till att stänga ute de europeiska kolonialmakterna från de självständiga latinamerikanska staterna.[4] 1901 blev så Theodore Roosevelt president i USA och lanserade snabbt en interventionistisk utrikespolitik. Byggandet av Panamakanalen 1903 öppnade upp för amerikanska handelsbolag att expandera i regionen och för att skydda deras ekonomiska intressen agerade USA:s regering kraftfullt.[5] Själva Panamakanalen hamnade under amerikansk överhöghet i och med Hay–Bunau-Varilla-fördraget som också slöts år 1903.
Monroedoktrinen under Theodore Roosevelt
[redigera | redigera wikitext]I maj 1904 proklamerades det så kallade Rooseveltkorollariet, som utökade Monroedoktrinen till att innebära att alla "legitima ekonomiska krav" som europeiska makter ställde på latinamerikanska länder skulle drivas igenom av USA ensamt. Syftet var att förebygga att ett latinamerikanskt land "misskötte" sig på något sätt, i huvudsak genom att överskuldsätta sig till Europa och därmed riskera att provocera europeiska fordringsägare. Att europeiska makter ingrep militärt på det västra halvklotet för att erhålla återbetalning på sina lån kunde amerikanerna inte tolerera enligt Monroedoktrinen.[6] Genom vad som kom att kallas dollardiplomati tog USA på sig rollen som garant för alla europeiska och amerikanska lån till Latinamerikas länder, med hot om militärt våld både i syfte att förebygga en ofördelaktig handelspolitik och för att driva in statsskulder.[6] Den praktiska innebörden blev att den amerikanska regeringen ansåg sig ha rätt att genom diplomatiska, ekonomiska och militära påtryckningar diktera den politiska och ekonomiska ordningen i Latinamerika.[7] I bakgrunden fanns också 1800-talets rasbiologiska synsätt på de latinamerikanska folkslagen som "lägre stående" än de vita anglosaxarna i USA.[8] Denna närmast koloniala politik förd av Theodore Roosevelt och efterföljande presidenter ledde inte främst till att den amerikanska regeringen behövde spela någon viktig roll som medlare i internationella ekonomiska tvister; istället legitimerades en lång rad invasioner runtom i Latinamerika för att skydda de egna ekonomiska intressen och förhindra att konkurrerande stormakter fick fotfäste i dessa länder.[9] Inte sällan tillträdde i de ockuperade staterna militärdiktatorer som av Washington uppmuntrades till att ta stora lån från amerikanska långivare, varpå ländernas självbestämmande kringskars så svårt att de i princip blev lydstater till USA.[10] Därmed hade amerikanerna upprättat en egen inflytandesfär på västra halvklotet som hölls avskild från de europeiska kolonialmakternas intressen.[11] Washington hade, menade Roosevelt själv, tagit på sig rollen som "internationell polismakt" och därmed helt frångått den isolationistiska utrikespolitik som fördes under en stor del av 1800-talet.[9]
Slutet på banankrigen
[redigera | redigera wikitext]USA:s president Franklin D. Roosevelt lanserade 1933 en ny utrikespolitisk linje, Good Neighbor policy, varigenom han försökte ta avstånd från tidigare decenniers politik visavi de självständiga latinamerikanska staterna.[6] Från amerikanskt håll bedyrade man nu sin respekt för dessa länders suveränitet och rätt att själva bestämma över sina territorier.[12][13] Till följd av detta avslutades banankrigen året därpå, när USA drog tillbaka sina sista ockupationsstyrkor från Haiti och avstod från sin interventionsrätt på Kuba.
Konflikter under banankrigen
[redigera | redigera wikitext]Till de länder som underkuvades av USA som del av banankrigen brukar räknas:
- Kuba: Under ockupation 1898-1902, 1906-1909, 1912, 1917-1922 och styrt enligt Plattillägget genomgående 1901-1934.
- Panama: Kontroll över Panamakanalzonen från 1903.
- Nicaragua: Under ockupation 1912-1933.
- Haiti: Under ockupation 1915-1934.
- Dominikanska republiken: Invaderat 1903, 1904, 1914 och under ockupation 1916-1924.
- Honduras: Invaderat 1903, 1907, 1911, 1912, 1919, 1924 och 1925.
- Mexiko: Invaderat 1914, 1916-1917.
Utöver dessa öppet militära angrepp befann sig merparten av regionen under amerikansk politisk och ekonomisk dominans under hela perioden för banankrigen och flera mellanamerikanska politiska ledare tillsattes eller avsattes med amerikansk inblandning. Till banankrigen räknas ej spansk-amerikanska kriget som föregick dem, inte heller gränskonflikten mellan USA och Mexiko 1910-1919 med undantag för militära påtryckningar djupt inne på mexikanskt territorium (ockupationen av Veracruz 1914 och den såkallade Pancho Villa-expeditionen 1916-1917).
Bildgalleri
[redigera | redigera wikitext]-
Tecknad illustration av Theodore Roosevelts utrikespolitik, Big stick ideology. -
Amerikanska marinsoldater med nicaraguanske revolutionären Augusto Sandinos flagga. Fotografi från 1932. -
Amerikanska marinsoldater på patrullbåtar i Dominikanska republiken. Fotografi från 1919.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
- ^ Langley, Lester D. (2001) (på engelska). The Banana Wars: United States intervention in the Caribbean, 1898-1934. SR Books. sid. 3. ISBN 9780842050470
- ^ Chapman, Peter (2009). Jungle Capitalists: A Story of Globalisation, Greed and Revolution. Edinburgh New York: Canongate. sid. 6. ISBN 978-1-84767-686-3
- ^ Big Fruit Arkiverad 2017-03-13, NY Times
- ^ http://www.ne.se/monroedoktrinen
- ^ http://countrystudies.us/honduras/16.htm
- ^ [a b c] CAROL L. THOMPSON (1949). ”Love Thy Neighbor: American Expansion in Latin America–(II)”. Current History 16 (90 (februari 1949)): sid. 96-98. https://www.jstor.org/stable/45307459. Läst 6 januari 2026.
- ^ Roosevelt, Theodore (6 december 1904). ”State of the Union Address”. TeachingAmericanHistory.org. Arkiverad från originalet den juni 13, 2010. https://web.archive.org/web/20100613090240/http://teachingamericanhistory.org/library/index.asp?document=1311. Läst 20 december 2008.
- ^ Lars Schoultz (2002). ”Blessings of Liberty: The United States and the Promotion of Democracy in Cuba”. Journal of Latin American Studies 34 (2 (maj 2002)): sid. 400-401. https://www.jstor.org/stable/3875794. Läst 4 januari 2026.
- ^ [a b] Edward Renehan (2007). The Monroe Doctrine: The Cornerstone of American Foreign Policy, Infobase Publishing, s.104-105
- ^ Lawrence O. Ealy (1959). ”LATIN AMERICA'S IMPORTANCE TO THE UNITED STATES”. Naval War College Review 11 (10): sid. 12. https://www.jstor.org/stable/44640579?seq=12. Läst 4 januari 2026.
- ^ Theodore Roosevelt, 26th President. Prod. David Grubin. By David Grubin and Geoffrey C. Ward. Perf. Walter LaFeber. David Grubin Productions, Inc., 1996. Transcript Arkiverad 28 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Rabe, Stephen G (2006). ”The Johnson Doctrine”. Presidential Studies Quarterly 36 (1): sid. 45–58. doi:. ISSN 1741-5705.
- ^ ”Good Neighbor Policy.”. Encyclopedia Britannica. 5 augusti 2014. https://www.britannica.com/event/Good-Neighbor-Policy-of-the-United-States. Läst 5 januari 2026.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Banankrigen.
