Hoppa till innehållet

Barnes zetafunktion

Från Wikipedia

Inom matematiken är Barnes zetafunktion en generalisering av Riemanns zetafunktion introducerad av E. W. Barnes (1901). Den generaliseras vidare av Shintanis zetafunktion.

Barnes zetafunktion definieras som

där w och aj har positiv reell del och s har reell del större än N.

Den har en meromorfisk fortsättning till alla komplexa s vars enda singulariteter är simpla poler vid s = 1, 2, …, N. För N = w = a1 = 1 blir den Riemanns zetafunktion.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Barnes zeta function, 16 maj 2014.
  • Barnes, E. W. (1899), ”The Theory of the Double Gamma Function. [Abstract]”, Proceedings of the Royal Society of London (The Royal Society) 66: 265–268, doi:10.1098/rspl.1899.0101, ISSN 0370-1662 
  • Barnes, E. W. (1901), ”The Theory of the Double Gamma Function”, Philosophical Transactions of the Royal Society of London. Series A, Containing Papers of a Mathematical or Physical Character (The Royal Society) 196: 265–387, doi:10.1098/rsta.1901.0006, ISSN 0264-3952 
  • Barnes, E. W. (1904), ”On the theory of the multiple gamma function”, Trans. Cambridge Philos. Soc. 19: 374–425 
  • Friedman, Eduardo; Ruijsenaars, Simon (2004), ”Shintani–Barnes zeta and gamma functions”, Advances in Mathematics 187 (2): 362–395, doi:10.1016/j.aim.2003.07.020, ISSN 0001-8708 
  • Ruijsenaars, S. N. M. (2000), ”On Barnes' multiple zeta and gamma functions”, Advances in Mathematics 156 (1): 107–132, doi:10.1006/aima.2000.1946, ISSN 0001-8708