Barnes zetafunktion
Utseende
Inom matematiken är Barnes zetafunktion en generalisering av Riemanns zetafunktion introducerad av E. W. Barnes (1901). Den generaliseras vidare av Shintanis zetafunktion.
Definition
[redigera | redigera wikitext]Barnes zetafunktion definieras som
där w och aj har positiv reell del och s har reell del större än N.
Den har en meromorfisk fortsättning till alla komplexa s vars enda singulariteter är simpla poler vid s = 1, 2, …, N. För N = w = a1 = 1 blir den Riemanns zetafunktion.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Barnes zeta function, 16 maj 2014.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- Barnes, E. W. (1899), ”The Theory of the Double Gamma Function. [Abstract]”, Proceedings of the Royal Society of London (The Royal Society) 66: 265–268, doi: , ISSN 0370-1662
- Barnes, E. W. (1901), ”The Theory of the Double Gamma Function”, Philosophical Transactions of the Royal Society of London. Series A, Containing Papers of a Mathematical or Physical Character (The Royal Society) 196: 265–387, doi: , ISSN 0264-3952
- Barnes, E. W. (1904), ”On the theory of the multiple gamma function”, Trans. Cambridge Philos. Soc. 19: 374–425
- Friedman, Eduardo; Ruijsenaars, Simon (2004), ”Shintani–Barnes zeta and gamma functions”, Advances in Mathematics 187 (2): 362–395, doi: , ISSN 0001-8708
- Ruijsenaars, S. N. M. (2000), ”On Barnes' multiple zeta and gamma functions”, Advances in Mathematics 156 (1): 107–132, doi: , ISSN 0001-8708