Berndt von Schinkel

Berndt von Schinkel
Född	7 november 1794 Färgelanda socken, Sverige
Död	14 februari 1882 (87 år) Hamrånge socken, Sverige
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Militär
Barn	Axel von Schinkel (f. 1866)
Redigera Wikidata

Berndt von Schinkel (Schinckel), född den 7 november 1794 i Färgelanda prästgård, Dalsland, död den 14 februari 1882, var en svensk historisk samlare,

von Schinkel bar namnet Bergman ända tills han 1840 upphöjdes i adligt stånd. Fädernesläktens förste kände stamfader, som ursprungligen hette Carllöf, var på 1500-talet smed i Karlstad. Dennes son, som blev komminister i nämnda stad, var farfar till samlarens far. Efter att några år ha gått i Karlstads skola, tills denna med anledning av kriget stängdes 1808, fick Bergman 1811 inträde vid krigsskolan på Karlberg, och utan att fullständigt ha genomgått detta läroverk erhöll han 1813 anställning vid fältmätningsbrigaden. Han tjänstgjorde därefter vid armén i Tyskland, där han blev adjutant hos generalmajor Gr. Lagerbring, deltog sedan i norska fälttåget, fick efter hemkomsten anställning som adjutant vid Krigsakademien samt utnämndes 1820 till löjtnant vid Norra skånska infanteriregementet, 1822 till kapten vid Generalstaben och 1823 till ordonnansofficer hos Karl XIV Johan. Med anledning av det skoningslösa sätt, varpå denne kung behandlats i Napoleons vid samma tid utgivna memoarer, fick Bergman i uppdrag att ur kungliga kabinettets och kungens enskilda brevsamling samla till kungens historia hörande upplysningar, varjämte han fick uppteckna muntliga meddelanden av kungen och även av ett flertal andra i tidens händelser ingripande personer erhöll en mängd handlingar till sitt förfogande. Efter att i tjugo års tid ha fortsatt med samlandet av materialier uppdrog han åt sin brorson, litteratören K. V. Bergman, att ombesörja redigeringen och utgifningen av dessa vidlyftiga urkundssamlingar. Sålunda uppstod ett för vår nyaste historia särdeles viktigt verk: Minnen ur Sveriges nyare historia, samlade af B. von Schinkel, varav l:a delen utkom 1852. Fullständigt omfattar detta verk 12 delar (delarna l-8 utgivna av Bergman 1852-56, del 9 utgiven av K.E.J. Rogberg 1864, delarna 10-11 av Johan Hellstenius 1868-72 och del 12 av Oscar Alin 1881) liksom 3 delar bilagor (utgivna av S.J. Boethius 1881-83). Efter att 1825 ha erhållit transport till Livbeväringsregementet utnämndes Bergman 1828 till major i armén och 1833 till adjutant hos kungen. År 1836 erhöll han avsked från regementet, men blev samma år överstelöjtnant i armén och utnämndes 1843 till överste. Hans historiska samlingar, som består av både original och afskrifter från senare delen av 1700-talet och förra delen av 1800-talet samt av utkast till det tryckta verket, tillhör numera i huvudsak Uppsala universitetsbibliotek (den så kallade Schinkelska samlingen), varjämte några rester finns i Utrikesdepartementets arkiv.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Schinkel (Schinckel), Bernt von, 1904–1926.

Vidare läsning

• Gustaf Jonasson: Berndt von Schinkel i Svenskt biografiskt lexikon (2000-2002)