Betty Olin

Från Wikipedia

Betty (Elisabeth) Olin, född den 6 december 1761, död den 2 juli 1816, också kallad Elisabeth Olin den yngre, var en svensk sångerska och skådespelerska.

Biografi

Som barn av den berömda sångerskan Elisabeth Olin och kunglige hovsekreteraren Gabriel Olin debuterade hon som "Mademoiselle Olin" vid en kavaljerskonsert på Riddarhuspalatset vid nio års ålder 1770 i en duett och en aria och sades sjunga med en sådan behalig röst och en musikalisk precision att hon fick mycket beröm.

Hon anställdes med sin mor och moster vid den nygrundade Operan och medverkade i den berömda operaföreställningen Thetis och Pelée som öppnade den nygrundade Operan i Stora Bollhuset 1773. Denna föreställning samlade dem som skulle utgöra landets första infödda operatalanger: Carl Stenborg (Pelée), Elisabeth Olin (Thetis) Hedvig Wigert (Doris), Lars Lalin (Jupiter), Anders Nordén (Neptunus), Nils Gustav Stenborg (Merkurius), och Hans Björkman och Johan Filip Lising i mindre roller. Betty Olin spelade Amor, Kärleken, och anställdes vid Operan tillsammans med sin mor och sin moster, som båda medverkat i samma pjäs. En annan roll var Joas i Athalie.

Hon gifte sig sedan med sångaren Carl Stenborg, vilket innebar en brytning med hennes mor; paret förlovade sig 1782 men kunde inte gifta sig förrän 12 juli 1793 på grund av moderns ogillande - Stenborg hade nämligen haft ett förhållande med Bettys mor sedan åtminstone 1773. Relationen med Elisabeth Olin var i många år dålig, men parets förhållnade beskrivs som lyckligt. Deras hem beskrivs som ett centrum för konstnärsvärlden, ett slags salong, som på sommaren flyttade till sommarstället Blackeberg. Tillsammans med maken turnerade hon sedan utomlands och uppträdde i Köpenhamn i Danmark och i Oslo i Norge under 1794-1795. Detta var före Justina Casagli, som annars brukar anses vara den första svenska sångerska som uppträdde utomlands. Paret förklarades i konkurs 1805.

Referenser

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Betty_Olin&oldid=33051582”