Bikolgräsfågel

Från Wikipedia
Bikolgräsfågel
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljGräsfåglar
Locustellidae
SläkteRobsonius
ArtBikolgräsfågel
R. sorsogonensis
Vetenskapligt namn
§ Robsonius sorsogonensis
AuktorRand & Rabor, 1967
Utbredning
Synonymer
  • Napothera sorsogonensis

Bikolgräsfågel[2] (Robsonius sorsogonensis) är en tätting som förekommer på ön Luzon i Filippinerna. Tidigare behandlades den som en del av familjen timalior, men förs numera till gräsfåglarna.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Bikolgräsfågeln är med en kroppslängd på 20–22 cm en relativt stor medlem av familjen. Den är mörkfjälligt olivgrå på pannan, övergående till olivgrön från hjässan till övre delen av ryggen. Resten av ovansidan är brun, ljusare på övergumpen där vita fjäderspetsar formar ett band. Övre stjärttäckarna är mörkt rostbruna och stjärten mörkbrun. Vingpennorna är brett brunkantade med tydliga vita spetsar på de två yttersta, mindre tydligt på den tredje.[1]

Vidare har den vit tygel och ett vitt och smalt ögonbrynsstreck, tunt vitstreckade grå kinder och örontäckare och ett smalt svartaktigt strupesidestreck. Från hakan till övre delen av bröstet är den vit, medan den är grå på hals- och bröstsidorna samt mellersta och nedre delen av bröstet. Näbben är brunsvart. Sången består av ett mycket ljust och tunt "tit'tsu-tsuuuu-tsiiiii".[1]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer på sydöstra Luzon och Catanduanes, Filippinerna.[3] Tidigare betraktades den som en underart till R. rabori och vissa gör det fortfarande.[4]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Förut sågs arterna i släktet Robsonius okontroversiellt vara timalior och placerades ibland till och med tillsammans med andra smygtimalior i släktet Napothera. Genetiska studier visar dock förvånande nog att de är släkt med gräsfåglarna.[5]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Bikolgräsfågeln hittas i städsegrön lövskog, skogsbryn och ungskog, särskilt kring kalkstensklippor och bland mosstäckta klippblock och stenbumblingar. Det har föreslagits att arten inte är särskilt specifik i sitt biotopval, utan kan föredra mer buskartad skog, framför allt där det finns ett stort inslag av bambu. Den hittas från låglånta områden upp till 1000 meters höjd och tros leva av ryggradslösa djur som den hittar bland torra löv på marken. Häckningssäsongen sträcker sig från februari till augusti och den lägger en kull med två ägg.[1][6]

Status[redigera | redigera wikitext]

Fågelns världspopulation har inte uppskattats, men det är fullt möjligt att den består av färre än 10.000 vuxna individer. Den tros dessutom minska i antal till följd av skogsavverkningar. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som nära hotad.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Bikol är namnet på en halvö på ön Luzon, medan det vetenskapliga namnet sorsogonensis syftar på provinsen Sorsogón. Släktesnamnet Robsonius hedrar den brittiske ornitologen Craig R. Robson (född 1959).[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2015 Robsonius sorsogonensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  4. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  5. ^ Oliveros, C.H., S. Reddy, and R.G. Moyle (2012), The phylogenetic position of some Philippine “babblers” spans the muscicapoid and sylvioid bird radiations, Mol. Phylogenet. Evol. 65, 799-804.
  6. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  7. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]