Biskopsön

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Biskopsö.
Biskopsön på kartan över Stockholms skärgård
Red pog.svg
Biskopsön
Biskopsöns läge i Stockholms skärgård.
Inloppet till Koxviken på Biskopsön

Biskopsön är en 0,76 km² stor ö[1] med en välkänd naturhamn i den yttre södra delen av Stockholms skärgård. Biskopsön är huvudön i en liten arkipelag där bland annat Kastön och Svärtskär samt det gamla fiskehemmanet Byttan och Finnskär ingår.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Biskopsön har historiskt tillhört hemmanet på Gillinge och använts för bete och slåtter. August Strindberg som beskrivit ön säger att lokalbefolkningen menade att ön fått sitt namn av att en biskop skall ha mördats här. I början av 1900-talet köptes Biskopsön av guldsmeden Jean Jeansson som sålde den vidare till Svenska Handelsbankens grundare Carl Frisk som sedan sålde den vidare till Marcus Wallenberg. Efter hans död övergick ägandet till Scaniastiftelsen (idag Biskopsöstiftelsen) som fortfarande äger ön och förvaltar den i samarbete med Skärgårdsstiftelsen.[2]

År 1917 uppfördes två stugor på Biskopsöns södra sida, men först 1945 fick ön sin första bofasta befolkning.[3]

Natur[redigera | redigera wikitext]

Biskopsön har sedan 1920-talet en population av inplanterade dovhjortar. Hjortarna har med åren blivit allt mindre skygga för människor och är ett uppskattat inslag i den lokala faunan.

Koxviken på öns nordsida är mycket väl skyddad och rymlig naturhamn som brukar vara välbesökt.

Hela Biskopsöarkipelagen utom de två tomterna på Biskopsöns söda sida ingår i Biskopsö naturreservat. Även Själbergets sälskyddsområde med kobbarna Inre bådarna, Utberget och Själberget ingår i reservatet.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Källgård, Anders (2005). Sveriges öar. Kristianstad: Carlsson Bokförlag. sid. 299. ISBN 91-7203-465-3 
  2. ^ Vägvisare till Stockholms skärgård: en kulturguide från Understen till Landsort, Ulf Sörenson s. 325
  3. ^ Vägvisare till Stockholms skärgård: en kulturguide från Understen till Landsort, Ulf Sörenson s. 325

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]