Blåand
| Blåand Status i världen: Starkt hotad[1] | |
_at_Staglands,_Akatarawa,_New_Zealand.jpg) Blåand vid Staglands, Akatarawa Valley. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Andfåglar Anseriformes |
| Familj | Änder Anatidae |
| Släkte | Hymenolaimus G.R. Gray, 1843 |
| Art | Blåand H. malacorhynchos |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hymenolaimus malacorhynchos | |
| Auktor | (J. F. Gmelin, 1789) |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Blåand[2] (Hymenolaimus malacorhynchos) är en starkt hotad and som är endemisk för Nya Zeeland.[3]
Innehåll
Utseende och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Fågeln är 53 centimeter lång, blågrå, med blekrosa näbb. Bröstet är rödbrunfläckat och ögonen gula. Ungfåglar är mindre fläckiga på bröstet och har grå ögon och näbb. Den är en kraftfull simmare och tar sällan till vingarna.[1]
Hanens spelläte beskrivs som en vissling på utandning, medan honans är ett skallrande, morrande läte.[4]
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Blåanden häckar i ihåliga stammar, bergsskrevor och andra skyddade platser. Den lägger vanligtvis sex ägg som ruvas av honan. Ungarna kan klara sig själva och simma i de starka strömmarna direkt efter kläckning. Både hona och hane vaktar över ungarna de 70-82 dagar det tar dem för att lära sig flyga.[5]
Föda[redigera | redigera wikitext]
Arten äter nästan uteslutande vattenlevande invertebrater.[1] Tillfälligt kan den även äta frukter från alpint växande buskar.[6]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Blåanden förekommer i snabbt strömmande vattendrag i bergsområden.[3] Den behandlas vanligtvis som monotypisk[3][7]. Vissa auktoriteter behandlar dock populationen på Sydön som underarten H. m. malacorhynchos och populationen på Nordön som H. m. hymenolaimus[8] efter studier[9] som visar på stora genetiska skillnader dem emellan. Arten placeras som ensam art i släktet Hymenolaimus.
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
IUCN kategoriserar arten som starkt hotad (EN) på grund av den mycket begränsade och fragmenterade[10] utbredningen och att arten minskar, framför allt på Sydön[11] till följd av invasiva arter.[1] Världspopulationen uppskattas till 2.500 individer, även om den är svår att bedöma med tanke på den svårinventerade levnadsmiljön.[1] I de bestånd där predationen begränsats ökar artens fortplantningsförmåga avsevärt, från 91% misslyckade häckningar och 0,64 flygga ungar per par till 94% överlevnad och tre ungar per par.[11]
Namn[redigera | redigera wikitext]
Blåand kan även vara ett dialektalt namn på knipa.
Bilder[redigera | redigera wikitext]
Blåänder på Sydön.
Blåänder som putsar sig.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Hymenolaimus malacorhynchos Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 maj 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Madge, Steve; Burn, Hilary (1987). Wildfowl: an identification guide to the ducks, geese and swans of the world. London: Christopher Helm. ISBN 978-0-7470-2201-5
- ^ Adams, J.; Cunningham, D.; Molloy, J.; Phillipson, S. 1997. Blue Duck (Whio) Hymenolaimus malacorhynchos recovery plan. Department of Conservation, Wellington.
- ^ Harding, M. A. 1990. Observations of fruit eating by blue duck. Notornis 37: 150-2.
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
- ^ Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2018). Blue Duck (Hymenolaimus malacorhynchos). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52859 4 maj 2018).
- ^ Robertson, B.C., Steeves, T.E., McBride, K.P., Goldstien, S.J., Williams, M. & Gemmell, N.J. (2007) Phylogeography of the New Zealand Blue Duck (Hymenolaimus malacorhynchos): implications for translocation and species recovery. Conserv. Genet. 8(6): 1431–1440.
- ^ Whitehead, A. L.; Edge, K.-A.; Smart, A. F.; Hill, G. S.; Willans, M. J. 2008. Large scale predator control improves the productivity of a rare New Zealand riverine duck. Biological Conservation 141(11): 2784-2794.
- ^ [a b] Glaser, A.; van Klink, P.; Elliott, G.; Edge, K-A. 2010. Whio/blue duck (Hymenolaimus malacorhynchos) recovery plan: 2009–2019. Threatened Species Recovery Plan 62.. Department of Conservation, Wellington.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör blåand.
Wikispecies har information om blåand.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
Wikimedia Commons har media som rör 
Wikispecies har information om
|
