Blåand

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Blåand
Status i världen: Starkt hotad[1]
Whio (Blue Duck) at Staglands, Akatarawa, New Zealand.jpg
Blåand vid Staglands, Akatarawa Valley.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Andfåglar
Anseriformes
Familj Änder
Anatidae
Släkte Hymenolaimus
G.R. Gray, 1843
Art Blåand
H. malacorhynchos
Vetenskapligt namn
§ Hymenolaimus malacorhynchos
Auktor (J. F. Gmelin, 1789)
Synonymer
  • Anas malacorhynchos J. F. Gmelin, 1789
  • Hymenolaimus malacorhynchus felstavning
Hitta fler artiklar om fåglar med
Blåand kan även vara ett dialektalt namn på knipa

Blåand[2] (Hymenolaimus malacorhynchos) är en starkt hotad and som är endemisk för Nya Zeeland.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Blåanden förekommer i snabbt strömmande vattendrag i bergsområden.[3] Vissa auktoriteter behandlar populationen på Sydön som underarten H. m. malacorhynchos och populationen på Nordön som H. m. hymenolaimus. Arten placeras som ensam art i släktet Hymenolaimus.

Utseende och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fågeln är 53 centimeter lång, blågrå, med blekrosa näbb. Bröstet är rödbrunfläckat och ögonen gula. Ungfåglar är mindre fläckiga på bröstet och har grå ögon och näbb. Den är en kraftfull simmare och tar sällan till vingarna.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Blåanden häckar i ihåliga stammar, bergsskrevor och andra skyddade platser. Den lägger vanligtvis sex ägg som ruvas av honan. Ungarna kan klara sig själva och simma i de starka strömmarna direkt efter kläckning. Både hona och hane vaktar över ungarna de 70-82 dagar det tar dem för att lära sig flyga.[1]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Arten äter nästan uteslutande vattenlevande invertebrater.[1] Tillfälligt kan den även äta frukter från alpint växande buskar.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten som starkt hotad (EN) på grund av den mycket begränsade och fragmenterade utbredningen och att arten minskar kraftigt, framför allt till följd av invasiva arter.[1] Världspopulationen uppskattas till 2.500 individer, även om den är svår att bedöma med tanke på den svårinventerade levnadsmiljön.[1]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Hymenolaimus malacorhynchos Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-05-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Harding, M. A. 1990. Observations of fruit eating by blue duck. Notornis 37: 150-2.