Borgarkrigsmynt
Borgarkrigsmynt är danska mynt som främst består av koppar från perioden 1241-1377, vilka inte är kopplade till bestämda kungar eller biskopar.[1] Vid den här tiden omfattade Danmark även Skåne, Blekinge, Halland och Sønderjylland.[2]
Innan 1241 hade Danmark haft en relativt stabil ekonomi med en stark kunglig centralmakt.[2] Detta förändrades i och med att kung Valdemar Sejr avled 1241 och en feodalisering av landet påbörjades.[2] Borgarkrigsmynten präglades under en period av politisk oro och inbördeskrig[1] och utgjorde ett undantag från penningar, det annars gängse myntslaget i Norden under medeltiden. Borgarkrigsmynt förekommer i ett stort antal varianter och har ofta en enkel, illa utförd prägling. De härstammar från myntverkstäder i Lund, Roskilde, Sakskøbing, Ribe, Slesvig, samt från Halland och norra Jylland. Varje myntort präglade sin egen typ, och troligen var mynten i regel bara giltiga under ett år, så varje år präglades en ny typ och föregående års mynt växlades in.[2] Man känner till 422 olika typer av borgarkrigsmynt.[2] Borgarkrigsmyntens silverhalt var låg och försämrades med tiden alltmera, många borgarkrigsmynt är nästan rena kopparmynt.[2] På grund av det ringa metallvärdet hade mynten ingen större cirkulation utanför dåvarande Danmark.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva av 1930 års utgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 4. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 634