Hoppa till innehållet

Bransfieldsundet

Från Wikipedia
Sundet från Livingston Island.

Bransfieldsundet (engelska: Bransfield Strait) (63°S 59°V / 63°S 59°V / -63; -59) är ett sund cirka 100 km brett och som sträcker sig 300 km i en allmän nordost-sydvästlig riktning mellan Sydshetlandsöarna och Antarktiska halvön. Det namngavs cirka 1825 av James Weddell efter Edward Bransfield som kartlagt Sydshetlandsöarna 1820. Det kallas Mar de la Flota i Argentina.

Fördjupningen under vattnet i sundet kallas Bransfield Trough (61°30′S 54°0′V / 61.500°S 54.000°V / -61.500; -54.000). Avrinningsområdet är cirka 400 km långt och två km djupt mellan Sydshetlandsöarna och den Antarktiska halvön. Den bildades genom splittring bakom öarna, som började omkring fyra miljoner år sedan.[1] Denna ständiga splittring har orsakat de senaste jordbävningarna och vulkanism längs Bransfieldsundet. Sundet huserar en undervattensbergskedja av vulkaniskt ursprung, i synnerhet det för tillfället inaktiva djuphavsberget Orca.[2]

Den 23 november 2007 gick M/V Explorer på ett isberg och sjönk i Bransfieldsundet. Alla 154 passagerare räddades.

  1. ^ Yi, S., Batten, D. J., Lee, S. J. (21 Nov 2005). Provenance of recycled palynomorph assemblages recovered from surficial glaciomarine sediments in Bransfield Strait, offshore Antarctic Peninsula. Cretaceous Research, 26, 906-919
  2. ^ Hatzky, Jörn (2005): The Orca Seamount Region, Antarctica (Sect. 5.5.2). In: Peter C. Wille (ed.), Sound Images of the Ocean in Research and Monitoring, Springer-Verlag Berlin.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]