Browns Ferry kärnkraftverk

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Browns Ferry kärnkraftverk
Browns Ferry Nuclear Power Plant 2.jpg
Browns Ferry kärnkraftverk.
PlatsAthens, Alabama
LandUSA
ÄgareTennessee Valley Authority
Byggstartseptember 1966
Färdigställt1977
Togs i kommersiell drift1 augusti 1974
1 mars 1975
1 mars 1977
Reaktorer
ReaktortypKokvattenreaktor
Aktiva reaktorer, (effekt)3 st
Kapacitet
Årsproduktion för 201226 078 235 MWt

Browns Ferry kärnkraftverk eller Browns Ferry Nuclear Power Plant är ett kärnkraftverk längs Tennesseefloden, norr om Wheeler Lake i närheten av Decatur och Athens, Alabama USA.

Kärnkraftverket har tre kokvattenreaktorer (BWR) från General Electric och ägs av Tennessee Valley Authority. Bygget startade år 1966, var klart år 1977 och var år 1979 världens största kärnkraftverk, det var även det första kärnkraftverk i världen att producera över 1 GW[1]. Browns Ferry hade år 2012 producerat 26 078 235 MWh med en effekt på upptill 3 309 MW[2]. I mars 2002 avslutade enhet 3 sin längsta obrutna driftsäsong hittills, och tog världsrekord då den under 669 dagars oavbruten drift producerade hela 18 miljoner MWh[1].

Branden i Browns Ferry[redigera | redigera wikitext]

1975-03-22 inträffade en historisk brand i Browns Ferry som varade i cirka 7 timmar och skulle komma att få stor inverkan på branschens konstruktions- och brandsäkerhetstänkande.

Vid tidpunkten för olyckan, producerade block 1 och 2 med full effekt på respektive 1098 MW, medan block 3 var under konstruktion. De tre blocken är konstruerade med ett gemensamt kontrollrum, under kontrollrummet finns ett gemensamt kabelfördelningsrum, i vilket kablar till och från kontrollrummet ansluter till övriga delar av anläggningen. Kabelgenomförningarna mellan sekundärinneslutning och kabelfördelningsrummet var tillfälliga och tillverkade av polyuretanskum. Byggnaden till ett BWR är konstruerade och trycksatta utifrån principen att ett undertryck skall finnas i sekundärinneslutningen, detta är för att hindra att ett eventuellt läckage i primärsystemen sprids ut i anläggningen och slutligen till tredje man. För att kontrollera tätheten av kabelgenomförningarna använde en av arbetarna sig av ett stearinljus, tanken var att han skulle kunna se eventuella läckage genom att luftdraget påverkade lågan. Arbetaren upptäckte i och för sig läckaget, men lågan sögs in i kabelgenomförningen som tog eld. Det började därmed brinna på båda sidor om genomföringen, branden blev kraftfullare i sekundärinneslutningen än i kabelgenomförningsrummet. I kabelgenomförningsrummet kunde branden släckas med hjälp av ett fast installerat koldioxidsläckningssystem, att starta detta var dock inte helt enkelt då systemets manöverdon för manuell start inte blivit korrekt driftsatt vid montaget. Branden i sekundärinneslutningen tog längre tid att släcka, där försökte man först släcka med handbrandsläckare av pulver och koldioxidtyp men först när man började släcka med vatten fick man önskad effekt.[3] Dessutom lär släckningen i sekundärinneslutningen ha dragit ut på tiden då brandkåren körde fel.[4]

Det skulle sedan visa sig att totalt 1600 kablar av 65 olika kabeltyper skadats av branden. Av dessa var drygt 600 säkerhetsrelaterade, cirka 80 % av de säkerhetsrelaterade kablarna tillhörde block 1, och cirka 3 % block 2 medan övriga säkerhetsrelaterade kablar tillhörde båda blocken[3].

Brandens påverkan på anläggningen[redigera | redigera wikitext]

När det stod klart att en brand brutit ut, stoppades båda blocken manuellt, men brandens påverkan på kablaget gav motstridiga och felaktiga indikeringar i kontrollrummet vilket gjorde det mycket svårt att skapa sig en uppfattning om situationen i block 1. En annan sak som försvårade situationen var en mängd obefogade manövrer som bland annat start av dieselgeneratorerna och pumparna för nödkylning av härden vilka båda startade på signaler från reaktorskyddssystemet (516). Dessutom hade de yttre isolerventilerna i huvudångsystemet (311) obefogat manövrerats i stängt läge, varför det inte gick att dumpa ånga till turbinkondensorn, tvångsnedblåsning till kondensationsbassängen (316) inleddes, under tvångsnedblåsningen slogs kontrollkretsarna för avblåsningsventilerna ut, dessa kunde återställas först efter fyra timmar.[3]

Brandens påverkan på regelverk[redigera | redigera wikitext]

Branden resulterade i att Nuclear Regulatory Commission gjorde stora förändringar i standarderna för brandskydd vilket skedde i och med publiceringen av 10CFR50.48 och Appendix R.

Brandens påverkan på svenska kärnreaktorer[redigera | redigera wikitext]

Vid tillfället var Oskarshamn 1 den enda kommersiella reaktor i Sverige i drift som byggts med bara en sub (Ågestaverket stängde 1974), efter branden i Browns Ferry inleddes ett kabelseparationsprojekt på Oskarshamn 1 som varade mellan åren 1979 och 1981.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”TVA - Browns Ferry Nuclear Plant”. www.tva.gov. https://www.tva.gov/Energy/Our-Power-System/Nuclear/Browns-Ferry-Nuclear-Plant. Läst 22 augusti 2017. 
  2. ^ ”Electricity in the United States - Energy Explained, Your Guide To Understanding Energy - Energy Information Administration”. www.eia.gov. http://www.eia.gov/energyexplained/index.cfm?page=electricity_in_the_united_states#tab3. Läst 22 augusti 2017. 
  3. ^ [a b c] Alf Åslund (Mars 2000). ”Säkerhetsrelaterade systemkomponenters felmoder vid brand på kärnkraftverk” (PDF). SKI Projektnummer 99184. SKI. http://www.iaea.org/inis/collection/NCLCollectionStore/_Public/31/027/31027936.pdf. Läst 15 mars 2015. 
  4. ^ ”Utmaning för svensk kärnkraft”. www.brandsakert.se. https://www.brandsäkert.se/2011/1212/utmaning-f%c3%b6r-svensk-k%c3%a4rnkraft. Läst 22 augusti 2017.