Tsingyskogsrall

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Canirallus beankaensis)
Tsingyskogsrall
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljDunrallar
Sarothruridae
SläkteMentocrex
ArtTsingyskogsrall
M. beankaensis
Vetenskapligt namn
§ Mentocrex beankaensis
Auktor(Goodman, Raherilalao & Block, 2011)
Synonymer
Canirallus beankaensis

Tsingyskogsrall[2] (Mentocrex beankaensis) är en nyligen beskriven fågelart som numera placeras i familjen dunrallar inom ordningen tran- och rallfåglar.[3] Den förekommer enbart på västra Madagaskar.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Tsingyskogsrallen är en 30 cm lång ralliknande fågel med gråbrun ovansida och rödbrun undersida. Den liknar madagaskarskogsrallen som den även behandlats som en del av. Denna art är dock tydligt större, framför allt med längre vingar, ben och stjärt. Den har vidare mindre vit strupfläck, mer utbrett rostrött även på kinder och örontäckare men är mattare färgad i ansiktet och på hjässan. Lätet är okänt.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer enbart på västra Madagaskar och beskrevs som ny art så sent som 2011.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades tsingyskogsrallen bland de egentliga rallarna i familjen Rallidae, men DNA-studier visar att den hör hemma i familjen Sarothruridae som är närmare släkt med simrallarna än med rallarna.[6] Traditionellt placeras den i släktet Canirallus tillsammans med nära släktingen madagaskarskogsrallen och den afrikanska arten gråstrupig rall. En studie från 2019 visar dock att gråstrupig rall snarare är en del av de egentliga rallarna, varför tsingy- och madagaskarskogsrallen flyttats till ett eget släkte, Mentocrex.[7]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Tsingyskogsrallen är känd från karstformationer med vassa kalkstensformationer. Den förekommer i torr lövskog, ofta i kanjoner eller dalar omgärdade av klippväggar. Både födan och dess häckningsbiologi är helt okänd.[1]

Status[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett mycket litet utbredningsområde. Dess levnadsmiljö tros försämras i kvalitet på grund av omvandling för jordbruksändamål. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar. Världspopulationen uppskattas till mellan 2 500 och 10 000 vuxna individer.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Tsingy är vassa kalkstensformationer som gett namn åt naturreservatet Tsingy de Bemaraha i västra Madagaskar.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2021 Mentocrex beankaensis . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 14 december 2021.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
  4. ^ Fjeldså, J. & de Juana, E. (2019). Tsingy Wood-rail (Mentocrex beankaensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/204313 13 december 2019).
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  6. ^ García-R, J.C., G.C. Gibb, and S.A. Trewick (2014), Deep global evolutionary radiation in birds: Diversification and trait evolution in the cosmopolitan bird family Rallidae, Mol. Phylogenet. Evol. 81, 96-108.
  7. ^ Boast, A.P. (2019). ”Mitochondrial genomes from New Zealand’s extinct adzebills (Aves: Aptornithidae: Aptornis) support a sister-taxon relationship with the Afro-Madagascan Sarothruridae”. Diversity 11 (24): sid. 1-21. doi:10.3390/d11020024. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]