Capnocytophaga
Capnocytophaga är ett bakteriesläkte som ingår i familjen Flavobacteriaceae och som 2020 omfattar 11 arter[1], ett antal som kan komma att ändras då de taxonomiska utredningarna ej är slutförda.
Beskrivning av släktet[redigera | redigera wikitext]
Capnocytophaga-släktet utgörs av gramnegativa stavbakterier som växer sakta. Vanligtvis krävs 2–5 dygn även på särskilt anrikade odlingsmedier som antibiotikafria agarplattor avsedda för odling av gonokocker. Bakterierna kan variera i utseende vid mikroskopi men är ofta lätt spolformade, mot ändarna rundat avsmalnande med 2,5–5,7 µm längd och 0,4–0,6 µm tjocklek. De saknar kapsel, hölje och flageller och är orörliga, men kan på mjuk agar flyta ut i sin längsriktning, så kallad "gliding". Bakterierna är fakultativt anaeroba och kräver 5–10% koldioxid med mättad luftfuktighet för att växa. Optimal tillväxttemperatur är 35–37°C och tillväxten sker med jäsning av kolhydrater som energikälla och med enkla organiska syror som ättik- och bärnstenssyra som huvudsakliga slutprodukter. Vid både oxidas- och katalastest ger en del arter positivt utslag, medan andra är negativa.
Typart[redigera | redigera wikitext]
Typarten är den oxidas- och katalasnegativa Capnocytophaga ochracea.
Artbestämning[redigera | redigera wikitext]
Den långsamma tillväxttakten och de svaga och ofta oklara biokemiska analysresultaten innebär att molekylärbiologiska metoder som 16S rRNA-PCR används för säker diagnostik.
Förekomst[redigera | redigera wikitext]
Capnocytophaga-bakterier finns som en del i den normala munfloran hos ett flertal däggdjursarter, inklusive människan. Om de förekommer hos fåglar eller växelvarma djurarter är inte utrett, liksom om de förekommer annorstädes i naturen.
Sjukdomsorsak[redigera | redigera wikitext]
De flesta Capnocytophaga-arterna räknas som inte sjukdomsframkallande annat än i sällsynta fall[2]. Några undantag finns och det är framför allt den oxidas- och katalaspositiva C. canimorsus som finns i munnen hos rovdjur, bland andra hundar men även hos katter som kan orsaka mycket allvarliga infektioner med ibland dödlig utgång. Oxidasnegativa arter som C. ochracea har påvisats vid tand- och tandlossningssjukdomar, men deras betydelse i de fallen är osäker. Det finns även för dessa oxidasnegativa arter beskrivet sjukdomsfall med allvarliga infektioner i bland annat hjärtklaffarna och blodkärl med sepsis som följd.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Genus Capnocytophaga” (på engelska). List of prokaryotic names with standing in nomenclature (LPSN). http://www.bacterio.net/capnocytophaga.html. Läst 24 augusti 2019.
- ^ ”Capnocytophaga” (på engelska/spanska) (indexsida). Centers for Disease Control and Prevention, Atlanta, USA. 2021. https://www.cdc.gov/capnocytophaga/index.html. Läst 5 januari 2021.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Leadbetter, E. R.; Holt, S. C.; Socransky, S. S. (1979). ”Capnocytophaga: New genus of gram-negative gliding bacteria I. General characteristics, taxonomic considerations and significance” (på engelska). Archives of Microbiology (Springer-Verlag) 122 (1): sid. 9-16. doi:. ISSN 0302-8933. https://link.springer.com/article/10.1007%2FBF00408040. Läst 24 augusti 2019.
- Zbinden, Reinhard; von Graevenitz, Alexander (2011). ”Actinobacillus, Capnocytophaga, Eikenella, Kingella, Pasteurella and other fastidious or rarely encountered gram-negative rods”. i Versalovic James et al. (på engelska). Manual of Clinical Microbiology. 10th Edition. Washington DC, USA: ASM Press. sid. 574-587. ISBN 978-1-55581-463-2