Carl-Magnus Larsson

Från Wikipedia
Carl-Magnus Larsson
Född1951
Redigera Wikidata

Carl-Magnus Larsson, född 1951, är en svensk strålskyddsfysiker och tidigare generaldirektör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Larsson studerade kemi och biologi och disputerade 1980 på en avhandling[1] om detaljer i fotosyntesen hos grönalger, och blev 1984 docent vid institutionen för fysiologisk botanik vid Stockholms universitet. 1993 gick han över till den dåvarande strålskyddsmyndigheten SSI där han arbetade med miljö- och radiologiska aspekter av kärnkraft. Han var även generaldirektör[2] en kortare tid.

Under tiden 2000-2007 var han koordinator för två EU-projekt FASSET[3] (Framework for Assessment of Environmental Impact) och ERICA[4] (Environmental Risk from Ionising Contaminants: Assessment and Management) där man utvecklat strategier och verktyg för att kvantifiera och hantera risker från radioaktivitet i miljön.

I mars 2010 tillträdde han tjänsten som generaldirektör för den Australiska strålskyddsmyndigheten ARPANSA (Australian Radiation Protection and Nuclear Safety Agency)[5], en tjänst som han innehade fram till mars 2022[6].

Han var Australiens representant i FN:s vetenskapliga kommitté för atomstrålningens verkningar (UNSCEAR) 2010-2016. Han är sedan 2005 medlem av ICRP - International Committee on Radiation Protection[7], och har varit ledamot i OECD/NEA RWMC - Radioactive Waste Management Committee (Kommittén för hantering av radioaktivt avfall).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Lars-Erik Holm
Generaldirektör för Statens Strålskyddsinstitut
20082008
Efterträdare:
Ann-Louise Eksborg
(SSM)