Carl Emil Scharling

Från Wikipedia
Version från den 14 mars 2013 kl. 18.08 av Addbot (Diskussion | Bidrag) (Bot överför 1 interwikilänk(ar), som nu återfinns på sidan d:q6096390 på Wikidata)

Carl Emil Scharling, född den 28 juli 1803 i Köpenhamn, död den 17 juni 1877, var en dansk teolog, bror till Edvard August Scharling, far till Carl Henrik och Hans William Scharling.

Scharling tog 1825 teologisk examen och 1836 doktorsgraden samt var 1830-34 lektor vid Sorö akademi och 1834-76 professor vid Köpenhamns universitet. Han var en lärd och flitig forskare. Man har av honom ett stort arbete om Mystikeren Michael Molinos lære og skjæbne (1852).

I "Theologisk Tidsskrift", som han utgav 1837-61 tillsammans med sedermera biskop Engelstoft, författade han en mängd uppsatser om de nytestamentliga skrifternas ålder och äkthet i motsats till Tübingenskolans upplösande kritik; En samling teologiska avhandlingar utkom 1880.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Scharling, 1. Karl Emil, 1904–1926.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Carl_Emil_Scharling&oldid=20639104”