Carl Erik Hallström (1711–1790)
| Carl Erik Hallström | |
| Född | 29 november 1711 Frustuna församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 31 januari 1790[1] (78 år) Örtomta församling, Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Präst |
| Befattning | |
| Kyrkoherde, Danderyds församling (1744–1749)[1] Kyrkoherde, Örtomta församling (1749–1790)[1] Kontraktsprost, Bankekinds kontrakt (1760–1790)[1] | |
| Redigera Wikidata | |
Carl Erik Hallström, född 29 november 1711 i Frustuna socken, Södermanlands län, död 31 januari 1790 i Örtomta socken, Östergötlands län, var en svensk präst i Örtomta församling och Danderyds församling. Han var även kontraktsprost i Bankekinds kontrakt.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Carl Erik Hallström föddes 29 november 1711 på Smesta i Frustuna socken. Han var son till kronolänsmannen i Daga härad Sven Pehrsson (Sorre) och Catharina Andersdotter. Hallström blev 1730 student vid Uppsala universitet, Uppsala och blev 5 juni 1749 magister ultimus. Han prästvigdes 1741 för Strängnäs stift och blev 1744 kyrkoherde i Danderyds församling, Danderyds pastorat, tillträde 1745. Hallström blev 1749 kyrkoherde i Örtomta församling, Örtomta pastorat och tillträde 1751. Han var mellan 1760 och 1789 kontraktsprost i Bankekinds kontrakt. Hallström avled 31 januari 1790 i Örtomta socken och begravdes 14 februari med likpredikan av svärsonen Carl Gustaf Ekmansson.[2]
Hallström var opponens vid prästmötet 1753, predikant vid prästmötet 1758 och preses vid prästmötet 1768. Han var mellan 1771 och 1772 riksdagsman och ledamot av sällskapen Pro Fide et Christianismo och Pro Patria.[2]
Familj
[redigera | redigera wikitext]Hallström gifte sig 1745 med Maria Elisabeth Decker (1726–1806). Hon var dotter till komministern Henning Decker i Hyltinge socken. De fick tillsammans barnen Ulrica (1746–1746), Hedvig (1747–1747), Henning, Carl Mauritz (1751–1764), Hedvig (1756–1757), Eva (1757–1849), Maria och Gustaf (1767–1767).[2]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- De poena excidii, Uppsala 1738.[2]
- De praxi logicæ, Uppsala 1739.[2]
- Synodalspredikan i Linköping 1758.[2]
- De statu damnatorum in inferno (diss. synodal), Linköping 1768.[2]
- Nödvändigheten af en financeplan, Stockholm 1771.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] August Theodor Låstbom & Johan Eric Fant, Upsala ärkestifts herdaminne, vol. 1, 1842, s. 243-244, läst: 9 november 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h] Meurling, Erik; Johan Alfred Westerlund, Johan Axel Setterdahl (1916-1917). Linköpings stifts herdaminne. 2. Linköping: Östgöta Correspondentens Boktryckeri AB. sid. 555-557. Libris 41148