Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken
FörfattareThomas Sjöberg, Deanne Rauscher, Tove Meyer
FörlagLind & Co
Utgivningsår2010

Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken är en biografisk bok om kung Carl XVI Gustaf. Den är skriven av journalisterna Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer, och utkom i november 2010 på bokförlaget Lind & Co.

Ordet kaffeflicka, som förekommer i boken, upptogs på Språkrådets nyordslista 2010.[1] I boken påstås det bland annat att kung Carl XVI Gustaf har haft ett förhållande med Camilla Henemark på 1990-talet[2][3] under sitt äktenskap med drottning Silvia.

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Boken fick utstå mycket kritik då den ansågs utmåla kungen i dålig dager[4] och dessutom saknar tydliga källor och kritisk analys av de rykten och utsagor den tog upp.[5] Boken kritiserades för att i för hög utsträckning ha fokuserat på kungens fest- och sexliv, och inte tillräckligt på kungens personlighet, åsikter i miljöfrågor, samhällsutvecklingen, utrikespolitiken, familjerelationer och äktenskap.[6] Även analyser efterlystes.[7] Dick Harrison kritiserade bokens källunderlag och jämförde dem med häxprocesserna.[8] Harrison skrev senare tillsammans med Desirée Ahokas Schein en bok där de bemötte vissa påståenden i Den motvillige monarken.[9]

"allt får stå tillbaka till förmån för karikatyren av en ytlig och jagsvag kåtbock omgiven av fjäskande män som gillar att beställa kvinnor till kaffet i den mörka Stockholmsnatten.

[...] [Det blir] varken ett seriöst socialreportage eller ett gediget personporträtt, bara ett mischmasch av indicier, anonyma påståenden och sida efter sida av intetsägande, noggrant transkriberade intervjuer"

Jens Liljestrand, recension i Dagens Nyheter[6]

Boken fick dock även stöd hos ett antal debattörer. DN:s ledarskribent Lena Andersson skrev: ”Om en privatperson vid namn Carl Gustaf B umgås i kretsar där kvinnor är en leksak att ta fram vid efterrätten är det beklämmande, patetiskt och gravt dekadent. När Sveriges kung gör det är det oacceptabelt. Den motvillige monarken borde få även inbitna monarkister att vackla. För den som inte orkar läsa hela räcker kapitlet om vad landets främsta företrädare hade för sig under OS i Atlanta 1996. Det är orimligt att allt nu bara fortsätter som vanligt.”

Nerikes Allehanda skrev i sin recension: ”Han är vår statschef och sitter med på utrikesnämndens sammanträden, därmed har han riskerat landets säkerhet med sitt dåliga omdöme. Han har dessutom straffimmunitet, vilket komplicerar hans partajande med prostituerade på svartkrogar ytterligare. Det är i förlängningen ett demokratiproblem.”

TT:s tidigare VD, Thomas Peterssohn, sade: ”Författaren Thomas Sjöberg tog ett helhetsgrepp om alla de rykten som cirkulerat så länge, inte minst bland journalister. Det var väldigt välgörande att någon överhuvudtaget vågade ta i det. Kungligheternas privatliv är en del av professionen. Det är i högsta grad relevant att granska hur de sköter sig privat.”

Hösten 2013, tre år efter utgivningen, utsågs boken av Föreningen Grävande Journalisters tidning Scoop till ett av de senaste 25 årens viktigaste s.k. "grävjobb", dvs undersökande journalistik. Den Motvillige Monarken hamnade på plats nr 20 med motiveringen: "Kaffeflickor, sexklubbar och hemliga älskarinnor. Avslöjar det som många påstått sig veta. Efterspelet blir än mer spektakulärt. Boken har för alltid ändrat den svenska kungabevakningen."

"Den första halvan av boken är tämligen konventionell, och i huvudsak en vänligt empatisk, biografisk skildring av den blivande kungens barndom och ungdomsår. [Sedan] följer ett långt, hårt vinklat och snävt nischat reportage om den vuxne Carl Gustafs påstådda dålighetsliv med tre kamrater från den svenska överklassen. [...] [U]ppenbart är att [författarna] knappt ens försökt svara på frågan 'varför?'. Det saknas ett sammanhållande, analytiskt grepp. En tes, eller två.
Per Svensson, recension i Sydsvenskan[7]

Anders Lettström[redigera | redigera wikitext]

I maj 2011 rapporterade Sveriges Radio att en bekant till kungen, Anders Lettström, sökt kontakt med Milan Sevo som kallats för bland annat "gangsterledare" för att mot betalning utverka en dementi från en av bokens källor, Mille Markovic, och de bilder som källan uppgett sig ha.[10][11] I en intervju med TT den 30 maj förnekade kungen all inblandning i, och kännedom om, Lettströms handlande.[12]

I december 2011 framkom inspelade samtal där Lettström uttalar att kungen hölls informerad om förhandlingarna.[13] I en analys av ljudmaterialet som beställdes av Aftonbladet hittades inga bevis för, och det bedömdes som "ytterst osannolikt" (men inte uteslutet), att materialet hade manipulerats.[14][15] Händelseförloppet beskrivs även i detalj, av personen som anlitades som förhandlare mellan parterna, i den självbiografiska boken Livvakten.[16]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Nyord 2010 Arkiverad 29 december 2010 hämtat från the Wayback Machine." (pdf), Språkrådet. Läst den 19 maj 2011.
  2. ^ >Michael Syrén, Annie Reuterskiöld,Christian Holmén (6 november 2010). ”Camilla Henemark fick skandalboken”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/camilla-henemark-fick-skandalboken. Läst 6 april 2012. 
  3. ^ SvD.se 25 mars 2012: Camilla Henemark kan själv
  4. ^ Ökänd torped källa i boken om kungen Expressen 3 november 2010.
  5. ^ Dörren till herrummet öppnas på glänt Arkiverad 10 november 2010 hämtat från the Wayback Machine. Sydsvenskan, 7 november 2010
  6. ^ [a b] Jens Liljestrand. "Sjöberg, Rauscher, Meyer: Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken", Dagens Nyheter, 8 november 2010. Läst den 19 maj 2011.
  7. ^ [a b] Per Svensson. "Dörren till herrummet öppnas på glänt Arkiverad 10 november 2010 hämtat från the Wayback Machine.", Sydsvenskan, 7 november 2010. Läst den 19 maj 2011.
  8. ^ Dick Harrison (8 november 2010). ”Samma argument som under häxprocesserna”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/litteratur/samma-argument-som-under-haxprocesserna_5640673.svd. Läst 30 maj 2011. 
  9. ^ Johan Hellekant (22 oktober 2012). ”"Bygger på manipulerade bevis"”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kungabok-bygger-pa-manipulerade-bevis_7602264.svd. Läst 31 januari 2014. 
  10. ^ Ekot. "Kungens vänner försökte köpa dementi", Sveriges Radio, 19 maj 2011. Läst den 19 maj 2011.
  11. ^ P1 Morgon torsdag. "Kungens vänner köpslog med gangsterledare", Sveriges Radio, 19 maj 2011. Läst den 19 maj 2011.
  12. ^ TT (30 maj 2011). ”Kungen berättar om maffia-affären - ord för ord”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/1.2454511/kungen-berattar-om-maffia-affaren-ord-for-ord. Läst 30 maj 2011. 
  13. ^ Erik Wiman, Anders Johansson. "http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14025940.ab 'Jag pratade med kungen'", Aftonbladet, 3 december 2011. Läst den 7 december 2011.
  14. ^ Josef Björklund. "http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3097&artikel=4841631 Nya uppgifter om kungaskandalen", Sveriges Radio, 3 december 2011. Läst den 7 december 2011.
  15. ^ Jonas Lindh. "Forensisk analys av ljud", Voxalys, 2 december 2011. Läst den 7 december 2011.
  16. ^ Webb, Daniel; Anders Johansson (2012). Livvakten. ISBN 978-91-7461-096-3