Carlo Alberto Racchia (jagare)

Från Wikipedia
Carlo Alberto Racchia
Allmänt
Typklass/KonstruktionSpaningskryssare, senare jagare
FartygsklassMirabello-klass
Operatör Italiens flotta
Historik
ByggnadsvarvGio. Ansaldo & C., Genua
Kölsträckt10 december 1914
Sjösatt2 juni 1916
Levererad21 december 1916
ÖdeSänkt av en mina den 21 juli 1920
Tekniska data
Längd103,75 meter
Bredd9,74 meter
Djupgående3,6 meter
Deplacement1 784–2 040 ton
Maskin2 x växlade ångturbiner
35 000 shp (26 000 kW)
Kraftkälla4 x Yarrowpannor
Maximal hastighet35 knop (65 km/h)
Räckvidd2 300 nautiska mil (4 300 km) vid 12 knop
Besättning8 officerare
161 värnpliktiga
Bestyckning1 x enkelmonterad 15,2 cm sjömålskanon
7 x enkelmonterade 10,2 cm kanoner
2 x enkelmonterade 7,6 cm luftvärnskanoner
2 x dubbelmonterade 45 cm torpedtuber
100 x sjöminor

Carlo Alberto Racchia var en av tre jagare i Mirabello-klassen som byggdes för Regia Marina (den kungliga italienska flottan) under första världskriget.

Design och beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Mirabello-klassen utformades som spaningskryssare ("esploratori"), i huvudsak förstorade versioner av samtida jagare.[1] De hade en total längd på 103,75 meter, en bredd på 9,74 meter och ett djupgående på 3,3 meter.[2] De hade ett deplacement på 1 784 ton vid standardlast och 2 040 ton vid fullast. Deras besättning bestod av 8 officerare och 161 värnpliktiga.[3]

Mirabello-klassen drevs av två Parsons-växlade ångturbiner som var och en drev en propelleraxel med hjälp av ånga från fyra Yarrow-pannor. Turbinerna var dimensionerade till 44 000 hästkrafter (33 000 kW) för en hastighet på 35 knop (65 km/h).[2] Fartygen rymde tillräckligt med bränsle för att ha en räckvidd på 2 300 nautiska mil (4 300 km) vid en hastighet på 12 knop (22 km/h).[3]


Carlo Alberto Racchias huvudbatteri bestod av en enda Cannone da 15,2 cm/40 A Modello 1891 kanon framför överbyggnaden. Sekundärartilleriet bestod av sju enkelmonterade Cannone da 10,2 cm/35 S Modello 1914-kanoner, en akter om överbyggnaden och de återstående kanonerna placerade på bredsidan midskepps.[4] Luftvärnet tillhandahölls av ett par Cannone da 7,6 cm/40 Modello 1916 luftvärnskanoner i enkelfästen.[2] De var utrustade med fyra 45-centimeters torpedtuber i två dubbla fästen, ett på varje bredsida.[4] Carlo Alberto Racchia kunde också medföra 100 minor.[2]

Modifikationer[redigera | redigera wikitext]

Kanonen visade sig vara för tung för fartygen och dess eldhastighet var för långsam så den ersattes när fartygen ombeväpnades med åtta Cannone da 10,2 cm/45 S, A Modello 1917-kanoner placerade med en kanon för och akter om överbyggnaden och den andra på bredsidan. 7,6 cm kanonerna ersattes av ett par Cannone da 40 mm/39 luftvärnskanoner i enkelmontage 1920-1922. Det är osäkert om Carlo Alberto Racchia fick dessa kanoner innan hon gick förlorad.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Whitley, p. 158
  2. ^ [a b c d e] Gray, p. 265
  3. ^ [a b] Fraccaroli 1970, p. 51
  4. ^ [a b] McMurtrie, p. 283

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Fraccaroli, Aldo (1970). Italian Warships of World War I. London: Ian Allan. ISBN 0-7110-0105-7 
  • Conway's All the World's Fighting Ships 1906–1921. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. 1985. ISBN 978-0-87021-907-8 
  • Jane's Fighting Ships 1937. London: Sampson Low 
  • Whitley, M. J. (1988). Destroyers of World War 2: An International Encyclopedia. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-85409-521-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Carlo_Alberto_Racchia_(jagare)&oldid=53639649”