Carraramarmor
Carraramarmor är en typ av marmor, vit eller blågrå till färgen. Den härrör från Italien och har bildats utifrån kalksten från triasperioden, vid den tid på Apenninerna bildades.[1]
Historia
[redigera | redigera wikitext]
Marmorn kommer från stenbrotten runt staden Carrara i Italien,[1] i norra delen av Toscana. Där har flera hundra stenbrott anlagts, för utvinning av marmor från det cirka 1000 meter djupa marmorlagret. Mest eftertraktad är statymarmorn (statuario), som är rent vit och jämnkornig. Denna stensort är där dock mer ovanlig är den mer eller mindre brokigt färgade eller ådriga typer av marmor.[1]
Marmorstenbrotten befinner sig huvudsakligen i fyra dalar (Valle di Torrano, Valle di Misseglia, Valle di Bettizano, Valle di Colonnata) runt Carrara. De flesta av dem ligger cirka 1000 meter över havet. De äldsta gruvorna öppnades cirka år 200 f.Kr.
Under kejsartiden i Romarriket var carraramarmor efterfrågat som byggnadsmaterial för representativa offentliga byggnader.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Många kända skulptörer har använt carraramarmor. Detta inkluderar Michelangelo,[1] Thorvaldsen,[1] Bernini, Pisano, Donatello och Canova.
Carraramarmor användes också till Santa Maria del Fiore i Florens, lutande tornet i Pisa, Peterskyrkan i Rom, i World Trade Center i New York, i Operahuset i Oslo, Marble Arch i London, Hotell Knausts trappa, i många kasinon i Las Vegas och i otaliga kyrkor och katedraler.
Ordet
[redigera | redigera wikitext]Ordet carrara är keltiskt och betyder stenbrott.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 ”carraramarmor”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/carraramarmor. Läst 4 mars 2026.