Carrie Brownstein

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carrie Brownstein
Carrie Brownstein closeup Coachella 2012.jpg
Carrie Brownstein under en konsert med Wild FlagCoachella 2012.
Född 27 september 1974 (42 år)
Seattle, Washington
Genre(r) Alternativ rock, indierock, punkrock
Instrument Gitarr, sång
År som aktiv 1993–
Skivbolag Chainsaw, Kill Rock Stars, Sub Pop, Merge
Relaterade artister Excuse 17, Sleater-Kinney, Wild Flag

Carrie Rachel Grace Brownstein,[1] född 27 september 1974 i Seattle i Washington, är en amerikansk rockmusiker och skådespelare. Hon inledde sin musikkarriär i början av 1990-talet som gitarrist och sångare i bandet Excuse 17 innan hon bildade den kritikerhyllade trion Sleater-Kinney, ett av huvudbanden inom riot grrrl- och indierock-scenerna i Pacific Northwest.[2] Under en lång tids uppehåll för Sleater-Kinney bildade hon Wild Flag år 2011. Brownstein brukar räknas till de mest ansedda kvinnliga rockgitarristerna och har bland annat rankats på sjätte plats på Paste Magazines lista "10 Amazing Female Guitarists"[3] och valts med på Elles lista "12 Greatest Female Electric Guitarists".[4]

2011 började komediserien Portlandia sändas som Brownstein skapat tillsammans med Fred Armisen. Serien har visats i tre säsonger och Brownstein har en av huvudrollerna i serien. Brownsteins självbiografi, Hunger Makes Me a Modern Girl, gavs ut den 27 oktober 2015 på Riverhead Books.[5]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Brownstein föddes i Seattle i Washington och växte upp i Redmond i samma delstat.[6] Hennes mor var husmor och lärare, och fadern bolagsjurist. Föräldrarna skiljdes när hon var 14 år gammal och hon levde därefter tillsammans med fadern.[7] Brownstein har en yngre syster. Hennes familj är judar.[8] Hon läste vid Lake Washington High School innan hon bytte till The Overlake School.[9][10]

Brownstein började spela gitarr vid 15 års ålder och tog lektioner av Jeremy Enigk (Sunny Day Real Estate).[11]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Brownstein kom ut som bisexuell inför sin familj och världen genom tidskriften Spin när hon var 21 år gammal. I artikeln stod att Brownstein och bandkompisen Corin Tucker hade ett förhållande under de tidiga åren i Sleater-Kinney (låten "One More Hour" handlar om att de gjort slut).[12]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Brownstein med Fred Armisen vid 2011 års Peabody Awards.
Album med Excuse 17
Album med Sleater-Kinney
Album med Wild Flag

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Works written by Brownstein, Carrie Rachel". ASCAP. Läst 26 oktober 2010.
  2. ^ 15 Minutes With Carrie Brownstein, intervju på Mother Jones
  3. ^ "10 Amazing Female Guitarists". Paste Magazine. Läst 2 januari 2016.
  4. ^ "12 Greatest Female Electric Guitarists". Elle. Läst 2 januari 2016.
  5. ^ "Carrie Brownstein Shares Cover Of Hunger Makes Me A Modern Girl". Stereogum. Läst 30 september 2015.
  6. ^ "Interview: Carrie Brownstein on Portlandia". TheFader.com. 19 januari 2011. Läst 2 april 2012.
  7. ^ de Barros, Paul (3 mars 2012). "Carrie Brownstein: the Northwest's funny girl". Seattle Times. Läst 2 april 2012.
  8. ^ "Meet Carrie Brownstein: A Triple Threat". Jewish Women's Archive. 28 mars 2013. Läst 17 november 2013.
  9. ^ de Barros, Paul (4 mars 2012). "Cover story—Full Frontal Fun: Watching Carrie Brownstein in 'Portlandia,' we have to laugh at ourselves". Pacific Northwest magazine (Seattle Times). s. 9
  10. ^ Matsui, Marc (17 december 2002). "Eastside spotlight: Overlake School". Seattle Times. Läst 19 februari 2012.
  11. ^ Levin, Hannah (Maj 2005). "Rock of the Decade". The Stranger. Sleater-Kinney.Net. Arkiverad från originalet den 28 september 2007. Läst 12 januari 2011.
  12. ^ "Sleater-Kinney Last Show". Under the Radar.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]