Celadon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Celadon producerad i Longquan under 1200-talet, från Musée Guimets samlingar.

Celadon är en typ av stengods täckt med en blekgrön fältspatsglasyr från Kina.[1] Celadon kan också avse denna typ av glasyr, som räknas till de klassiska orientaliska glasyrerna, det vill säga en glasyr som förekom i de antika kinesiska, koreanska och japanska kulturerna århundraden innan den kom till europeisk eller amerikansk kännedom.

Celadonglasyrer är transparenta svagt grönaktiga glasyrer, som tilltar effektfullt i färgstyrka, där de ligger tjockare. Traditionen bjuder bland annat att man lägger celadonglasyrer över en vit skärv, som i förväg (innan leran bränns första gången i så kallad skröjbränning) dekorerats med inristningar eller avtryck. Ibland används krackeleringar som en dekorativ effekt i celadonglasyrer. Celadonglasyrers optimala skönhet uppnås inte sällan när de ligger på porslinsskärv. Celadonen är i viss mån besläktad med den mer blåaktiga "chün-glasyren". Utöver chün och celadon finns det även andra orientaliska glasyrer som oxblod och tenmoku.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet celadon härrör från Honoré d'Urfés (1567-1625) herderoman L'Astrée, där den manlige huvudpersonen Céladon bär en mattgrön mantel. Ordet kan även beteckna en förälskad herde.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin, chefredaktör: Arne Ekman, band 3, sid 189, NE Nationalencyklopedin AB Malmö , 2009 . ISBN 9789186365202 
  2. ^ Grauls, Marcel; Swahn, Jan-Öjvind (2002). Bintje och Kalasjnikov : personerna bakom orden  : en uppslagsbok (Ny utg). Bromma: Ordalaget. Libris 8418652. ISBN 9189086376 . Sid. 59.