Centralsaluhallen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Centralsaluhallen från väster, 1965.

Centralsaluhallen var en saluhall i centrala Stockholm, belägen vid Kungsbron i kvarteret Blekholmen. I Centralsaluhallen såldes huvudsakligen kött och fläsk och till en början även fisk, grönsaker och blommor. Handels bedrevs både i minut och parti. Byggnaden invigdes 1912 och den sista delen revs 1985. I området fanns även Klarahallen för handel med frukt, grönt och blommor samt Partifiskhallen för fisk och skaldjur. På dagens adress, Kungsbron 23, finns kontors- och affärshus uppförda på 1990-talet.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Centralsaluhallen och Klarahallen 1940.
Gustaf Wickmans ej genomförda förslag.
Centralsaluhallen, invigning 1912.

År 1907 bildades Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse, och 1909 fick styrelsen även ansvaret för stadens saluhallar och torg. Idén om en stor, central belägen och kommunägd saluhall hämtades utomlands, särskild från Berlin och Wien och 1907 fattades stadsfullmäktige beslut om uppförande av en centralsaluhall.

Ett första förslag till ny saluhall hade utarbetats av arkitekt Gustaf Wickman 1904 som samtidigt ritade byggnaderna för Enskede slakthus. Hans förslag genomgick sedan en fullständig omarbetning av arkitekt Gustaf Améen. Tomten, Blekholmen Norra, ägdes av staden och hade tidigare anvisads av förste stadsveterinären Sven Peter Nystedt som lämplig plats för byggnaden.

Gustaf Améen ritade en monumental byggnad i rött tegel med höga, välvda fönster i gavlarna. Huset hade fyra torn med utsmyckningar av djurhuvuden i granit. Själva halltaket bars upp av välvda järnfackverk, så kallade trelänksbågar vilka gjorde hallen pelarfri. Dagsljus släpptes in via de stora fönstren i gavelarna, på långsidorna och genom en långsträckt taklanterin. Från Kungsgatan ledde tre ingångar in i den stora hallvåningen och i öster fanns anslutning till järnvägsspår. Mot Kungsgatan fanns flera butiker samt bank, restaurang, telegraf- och telefonstation.

I hallen bereddes plats för 150 försäljningsstånd för tillfälliga dagplatser och för dem som hyrde under längre tid. Mellan bottenvåningen och källarvåningen anordnades fyra hissar. I källarvåningen låg kyl- och förrådsrum. I byggnaden fanns även kontor för uthyrning och för Slakthus- och saluhallsstyrelsens administration. Centralsaluhallen kostade cirka 1,5 miljoner kronor att bygga. Tillsammans med en planerad men inte utförd magasinsbyggnad gick hela projektet på 2,5 miljoner kronor. Invigningen skedde den 3 december 1912 samtidigt med Enskede slakthus.

På tomten söder om Centralsaluhallen tillkom 1933 Klarahallen för handel med blommor, frukt och grönt samt 1939 Partifiskhallen för handel med fisk. Hela detta partihallsområde fick namnet Klarahallsområdet.

Avvecklingen[redigera | redigera wikitext]

I början av 1950-talet blev Klarahallsområdet för trång och oöversiktligt. Ett nytt modernt handelsområde utanför innerstaden skulle lösa problemen. Årsta partihallar (invigd första etappen 1962) blev den slutgiltiga lösningen. År 1962 flyttades hela partihallsverksamheten från Norrmalm till nybyggda Årsta partihallar samtidigt revs Klarahallen och Partifiskhallen. Centralhallens östra del försvann omkring 1966. Stockholms stads saluhallsstyrelse hade dock sitt huvudkontor kvar i Centralsaluhallens västra del en bit in på 1980-talet. Sedan flyttade de till Slakthusområdet och Centralsaluhallens sista del revs i slutet av 1985. Fyra av de djurhuvuden som en gång i tiden smyckade Centralsaluhallens torn tillvaratogs och är idag uppställda på olika platser i Slakthusområdet.

Historiska bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

  • Stockholms skafferi, Årsta Partihallar 1962-2002, Stockholmia förlag, 2002
  • Svenska Dagbladet: Stockholms livsmedelsfråga nära sin lösning?, artikel av den 30 maj 1909.
  • Dagens Nyheter: Centralsaluhallen färdig att öppnas, artikel av den 28 november 1912.
  • Svenska Dagbladet: Liflig verksamhet i Centralsaluhallen, artikel av den 3 december 1912.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]