Ceylonskriktrast

	Ceylonskriktrast; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Fnittertrastar; Leiothrichidae
Släkte	Argya
Art	Ceylonskriktrast; A. rufescens
Vetenskapligt namn
	§ Argya rufescens
Auktor	(Blyth, 1847)
Synonymer
	Sri Lankaskriktrast; Turdoides rufescens;

Ceylonskriktrast^[2] (Argya rufescens) är en fågel i familjen fnittertrastar som enbart förekommer på Sri Lanka.^[3]

Utseende

Ceylonskriktrasten är en medelstor (25 cm), rost- eller kastanjebrun skriktrast med orangegul näbb och gula ben. Den är gråaktig på hjässa och nacke.^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer enbart i regnskog i Sri Lanka.^[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

Ceylonskriktrast skriktrast placeras traditionellt i släktet Turdoides. DNA-studier visar dock dels att skriktrastarna kan delas in i två grupper som skilde sig åt för hela tio miljoner år sedan, dels att även de afrikanska släktena Phyllanthus och Kupeornis är en del av komplexet.^[6]^[7]^[8] Idag delas därför vanligen Turdoides upp i två släkten, å ena sidan övervägande asiatiska och nordafrikanska arter i släktet Argya, däribland ceylonskriktrast, å andra sidan övriga arter, alla förekommande i Afrika söder om Sahara, i Turdoides i begränsad mening men inkluderande Phyllanthus och Kupeornis.^[3]^[5]

Levnadssätt

Ceylonskriktrasten hittas i regnskog och tät djungel, oftast i urskog och endast tillfälligtvis i ungskog. Den har påträffats upp till 2100 meters höjd. Födan består av insekter, men också bär. Den ses i högljudda grupper med mellan sex och tolv fåglar, ibland långt fler och även i artblandade flockar. Fågeln häckar mellan mars och maj. Den lägger två till tre djupblå ägg i ett bo som placeras dolt i ett träd.^[9]

Status

Ceylonskriktrasten har ett litet och krympande utbredningsområde. Den är fortfarande vanligt förekommande, men internationella naturvårdsunionen IUCN noterar att dess utveckling bör bevakas. Den kategoriseras för närvarande som livskraftig.^[1]

Noter

^ [a b] Birdlife International 2022 Argya rufescens . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-1. Läst 11 oktober 2022.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
^ Price, T.D., D.M. Hooper, C.D. Buchanan, U.S. Johansson, D.T. Tietze, P. Alström, U. Olsson, M. Ghosh-Harihar, F. Ishtiaq, S.K. Gupta, J. Martens, B. Harr, P. Singh, and D. Mohan (2014), Niche filling slows the diversification of Himalayan songbirds, Nature 509, 222-225.
^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
^ del Hoyo, J., Elliot, A., & Christie D. (eds). (2007). Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions. ISBN 978-84-96553-42-2

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör ceylonskriktrast.
Bilder & media
Wikispecies har information om Argya rufescens.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2022 Argya rufescens . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-1. Läst 11 oktober 2022.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.

[Indian-4] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press

[CC-5] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[6] Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.

[7] Price, T.D., D.M. Hooper, C.D. Buchanan, U.S. Johansson, D.T. Tietze, P. Alström, U. Olsson, M. Ghosh-Harihar, F. Ishtiaq, S.K. Gupta, J. Martens, B. Harr, P. Singh, and D. Mohan (2014), Niche filling slows the diversification of Himalayan songbirds, Nature 509, 222-225.

[Cai-8] Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.

[hbw-9] Hoyo, J., Elliot, A., & Christie D. (eds). (2007). Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions. ISBN 978-84-96553-42-2

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]