Charlotte de Huybert

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Charlotte de Huybert, född 1622, död efter 1644, var en nederländsk författare och företrädare för tidig protofeminism.

Hon var dotter till juristen Anthonie Jansz. de Huybert (1583-ca. 1644) och Charlotte de Tro(u)get, och gifte sig 1644 med rådmannen, redaren och fogden Adriaen de Looper (ca. 1590-na 1644). Hon fick en god bildning och växte upp i en litterär miljö i Amsterdam, där fadern umgicks med flera av samtidens mer uppmärksammade författare. Hon är främst känd för den uppmärksammade dikt hon tillägnade Johan van Beverwijck: Van de wtnementheyt des vrouwelicken geslachts (1639), som betraktas som ett tidigt försvar för kvinnors rättigheter i samhällsdebatten. Hon kritiserade där den samtida tveksamheten till kvinnors jämställdhet och pekade på kvinnors deltagande i affärslivet i Nederländerna trots att de oftast var okunniga om juridik och omyndiga, och även att kvinnor hade visat sig kapabla att delta i statens affärer genom att peka på exemplet Elisabet I av England, och att de också visat sig talangfulla inom konstvärlden. van Beverwijck inkluderade henne i sitt arbete om Anna Maria van Schurman. Efter sitt giftermål 1644 försvann Charlotte de Huybert ur offentligheten och publicerade aldrig mer någonting. Hennes enda dikt blev dock berömd i samtiden och föremål för mycket uppskattande omdömen av samtiden, poeter riktade hyllningsverser till henne och dikten kom länge att utgöra ett studieobjekt i literaturen kring kvinnas ställning i Nederländska republiken under 1600-talet.

Källor[redigera | redigera wikitext]