Cheiron

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För kentauren i grekisk mytologi, se Chiron.
Cheiron, hösten 2000.

Cheiron (jämför grekiskans cheir, 'hand', och ergon, 'arbete' – "handarbete" eller "hantverk") var en svensk inspelningsstudioKungsholmen i Stockholm samt ett musikproducent-kollektiv. Studion och kollektivet var aktivt mellan 1992 och 2000, och under den senare delen av 1990-talet nådde de stora internationella framgångar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

DJ-kollektivet Swemix delade 1991 upp sin verksamhet och sålde av DJ-remix-verksamheten. Året efter splittrade man åter upp företaget, nu i en bit för musikproduktion och en del för förlaget och skivbolaget. Den senare biten, Swemix Records and Publishing, togs över av Denniz Pop och döptes om till Cheiron Productions med lokal på Drottningholmsvägen på Kungsholmen i Stockholm. In i företaget kom samtidigt Tom Talomaa. Den första utgåvan var "It's My Life" med Dr. Alban 1992. Tillsammans med partnern Douglas Carr förde Denniz Pop Ace of Base till förstaplatsen på Billboard Chart med "The Sign".[1] Cheiron kom sedermera att utvecklas och skapa grogrund för flera senare världskända låtskrivare och producenter, inklusive Max Martin som blev del av kollektivet 1993.[2] Samtidigt skrevs låtar för debutalbumet med Backstreet Boys, som Cheiron också producerade. Det blev början på Cheirons internationella framgångar.

Världskända artister och grupper, som Five, Celine Dion, E-type, Meja, Britney Spears, Tina Turner och Dana Dragomir producerades av Cheiron och fick hits med låtar skrivna av låtskrivarna, Douglas Carr, Jörgen Elofsson, Herbie Crichlow, Andreas Carlsson, Kristian Lundin, Per Magnusson och David Kreuger.

Efter Denniz Pops död 1998 beslutade de inblandade att fortsätta verksamheten till dess att man kände att man riskerade att kvaliteten blev lidande. Den 31 december 2000 lades verksamheten ner för gott.

Hösten 2008 sändes en dokumentärserie till Denniz Pops minne i Sveriges Radio, Cheiron – en popsaga, av Fredrik Eliasson. Serien innehåller bland annat en exklusiv intervju med Max Martin. 2015 gjorde Eliasson uppföljaren Arvet efter Cheiron - en oändlig historia i Sveriges Radio, där Max Martin åter ställt upp för intervju.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Polar Music Prize Arkiverad 31 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Eliasson, Fredrik (2008-04-17): "Lyssna på Cheiron - en Popsaga". sverigesradio.se. Läst 9 juni 2015.
  3. ^ "Arvet efter Cheiron - en oändlig historia". sverigesradio.se, 2015-04-20. Läst 9 juni 2015.