Hoppa till innehållet

Chertek Antjimaa-Toka

Från Wikipedia
Chertek Antjimaa-Toka

Ordförande för den lilla churals presidium
Tid i befattningen
6.4.1940–11.10.1944
Företrädare Ojun Polat
Efterträdare posten avskaffades

Född 1 januari 1912
Baj-Tajga, Qing
Död 4 november 2008 (96 år)
Ryssland Kyzyl, Tuva, Ryssland
Nationalitet tuvanesisk
Sovjetunionen sovjetisk
Ryssland ryss
Politiskt parti Tuvanesiska folkets revolutionära parti
Alma mater Östens arbetares kommunistiska universitet
Make Salchak Toka

Chertek Antjimaa-Toka, född 1 januari 1912, död 4 november 2008 (tuvinska Анчимаа-Тока Хертек Амырбит уруу), var en tuvanesisk-sovjetisk politiker, 1940–1944 ordförande för parlamentet i Folkrepubliken Tuva. Hon kan räknas som den första icke kungliga kvinnliga statschefen i världen.[1] Titeln har dock bringats på tal eftersom folkrepubliken Tuva erkändes endast av Sovjetunionen och folkrepubliken Mongoliet.[2]

Bakgrund och privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Hon föddes i en fattig bondefamilj i byn Baj-Tajga, i Tuva (då Qingdynastin). Cherteks exakta födelsedatum är okänt men hon är född på vintern 1912, och den 1 januari har nämnts som hennes födelsedatum.[1] Hennes far och äldre bröder blev smittade av mässling och dog då Chertek var ung. Trots sin familjs fattigdom lärde Chertek sig att läsa och skriva mongoliska och senare tuvinska, då språket fick sin skriftliga standard på 1930-talet.[3]

Sedan 1940 var hon gift med Salchak Toka tills Salchak avled år 1973. Efter detta lämnade Antjimaa-Toka politiken och levde resten av sitt liv i relativ tystnad. Hon avled i Kyzyl den 4 november 2008.[3]

Politisk karriär

[redigera | redigera wikitext]

Antjimaa gick hon med i partiets ungdomsorganisation 1930 och blev partimedlem 1931. Som skriv- och läskunnig fungerade hon som bokförare. Hon utbildadades i Moskva, och 1935 blev hon medlem i Tuvas propagandaministerium.[3]

År 1938 blev hon direktör för kvinnoorganisationen och 1940 statschef. Hon brevväxlade med sin sovjetkollega Michail Kalinin. Under andra världskriget mobiliserade hon Tuva i Sovjets kamp mot Nazityskland. Hon samarbetade sedan för att även formellt infoga Tuva med Sovjetunionen 1944. Därefter var hon vice ordförande för partistyrelsen och Tuvas regionalregering till 1972.[4][3]