Chicago (spel om stick och kombinationer)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Chicago är ett kortspel, som sannolikt uppfanns i Ryssland omkring år 1980. Det kan ses som en utveckling av det äldre spelet poängpoker, vilket i sin tur har uppkommit som en kombination av poker och det svenska kortspelet femkort. Som med nästan alla andra kortspel utövas spelet med smärre variationer.

Antal spelare: 2-4 (Går att vara fler men då behöver man tillämpa köpregler).

Antal kort: 52

Regler, så här spelar man:

Utse en protokollförare. Given ger varje deltagare fem kort. I turordning får sedan alla som så önskar köpa nya kort, d.v.s. man kastar valfritt antal kort från handen och får lika många nya. (Vid fler än fyra spelare är det brukligt att man får köpa max 4 kort eller max 3 kort varje giv).

Den deltagare som har den bästa pokerhanden får de poäng som dennes hand är värd. Proceduren med kortbyte upprepas två gånger till. Sedan spelas ett stickspel, där det gäller att vinna sista sticket av fem.

Poängregler:

  • Spelet ger 2 poäng, 5 poäng om man går ut på en 2a d.v.s. vinna sista sticket.
  • Par ger 1 poäng.
  • Två par ger 2 poäng.
  • Triss ger 3 poäng.
  • Stege (oberoende av färg) ger 4 poäng.
  • Färg ger 5 poäng.
  • Kåk (ett par och en triss) ger 6 poäng.
  • Fyrtal ger antingen 8 poäng eller sänka alla motspelare till noll.
  • Straight Flush (Färgstege) ger 11 poäng.
  • Royal Straight Flush (Färgstege 10-A) Värderas till 52 poäng och ger omedelbar vinst.
  • Chicago ger 15 poäng eller 15 poängs avdrag. Efter sista bytet kan en spelare bjuda "chicago" och måste i utspelet vinna samtliga rundor. Om spelaren lyckas med detta får denne 15 poäng. Lyckas någon motspelare bryta genom att vinna en runda får den som bjöd "chicago" minus 15 poäng.

Observera att i kortspelet Chicago så är det bara spelaren med den högsta handen som får poäng. Spelarna anger muntligt i tur och ordning, med början på förhand, vad för slags hand man har. Den som har en högre hand än den senast angivna säger vad för slags hand han har. Har man däremot en lägre hand än den senast namngivna säger man bara "Pass".

I Chicago räcker det vanligtvis att man säger "Två par" eller "Triss" etc. utan att närmare precisera vilka par eller vilken triss. Först om fler har samma kombination måste händerna preciseras närmare, varvid vanliga pokerregler avgör vilken hand som är högst. Observera att det hela sker muntligt, utan att händerna visas upp!

Därefter får alla de spelare som så önskar göra ännu ett köp, och spelaren med den högsta handen får poäng igen enligt ovan. Det kan vara samme spelare, eller en annan om dennes köp föll bättre ut. Därefter görs ett tredje och sista köp, men nu ges inga poäng för högsta handen. (förrän efter utspelet)

Om en spelare som tidigare fått poäng för högsta handen vill bryta upp den kombinationen inför det följande köpet (för att förbättra sina chanser i det köpet eller förbättra sin hand inför sticktagningen), måste han visa upp sin hand innan köpet görs. När poäng delats ut två gånger och det tredje köpet gjorts, spelar man fem stick med de fem kort man har. Förhand har första utspel, man måste följa färg och i annat fall saka, ingen trumf finns, högsta kortet i utspelsfärgen vinner och vinnaren av ett stick spelar ut i nästa.

Man lägger dock inte ut korten i en hög mitt på bordet, utan placerar dem efterhand i en hög framför sig, med framsidan upp. De fyra första sticken har ingen betydelse; det viktiga är vem som tar det sista sticket. I Chicago så får vinnaren av det sista sticket 2 poäng, 5 poäng om man går ut på en 2a. Därefter visar alla upp korten de har i sin hög, och den som har den högsta handen får som vanligt poäng enligt pokermodellen ovan. Man summerar fortlöpande poängen och spelar över flera givar, så många som krävs för att någon ska vinna.

För att vinna: Man måste ha över 52 poäng. Den som innan given har högst poäng vinner om denne tar sista stick, om inte någon under givens gång når upp till samma poäng eller mer som ledaren innan given; i så fall kan ingen vinna denna giv. Poängen räknas kontinuerligt och det är alltså alltid bara den som har högst poäng som kan vinna genom att ta sista stick, vilket innebär att man kan ha över 100 poäng innan man vinner. (spelar man över flera omgångar eller med insats är det brukligt att vinnaren får differensen mellan sin poäng och vardera spelaren. Exempel: Om spelare A vinner på 67 poäng när spelare B har 55 och spelare C har 29 blir alltså vinsten för spelare A 12 och 38.)

Spelvariant: Köpstopp. En ganska vanlig spelvariant är att man när man når en viss poäng, vanligtvis 46 poäng eller fler, får man inte köpa för att förbättra sin hand. Detta gäller dock inte i samma giv som han når eller överskrider 46 poäng, utan bara i de följande givarna.

“Chicago”: Om en spelare innan stickspelet börjar anser att han kan ta hem alla fem sticken, får han högt deklarera “Chicago”. Skulle han verkligen ta alla fem sticken, får han 15 poäng. Tar någon annan spelare hem ett stick misslyckas han med att ta ”Chicago” och får istället minus 15 poäng. Efter att man misslyckats med ”Chicagon” fortsätter spelet som vanligt och den som tar sista stick får 2 poäng och den som spräcker Chicagon får 5 poäng. Efteråt visar alla upp korten de har i sin hög och den som har den högsta handen får som vanligt poäng enligt pokermodellen ovan. Man måste ha minst 15 poäng för att deklarera Chicago och man måste ha sagt Chicago 1 gång för att kunna vinna spelet, om man överstiger 53 poäng utan att ha sagt Chicago så fortsätter spelet.


För andra kortspel med samma namn, se Chicago (kortspel).

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Glimne, Dan (2016). Kortspelshandboken (3., utök. uppl.). Stockholm: Känguru. sid. 101-103. ISBN 978-91-7663-115-7 
  • Lundell, Hans (2010). Familjens bästa spel för kort och tärning (Ny uppl.). Sundbyberg: Semic. sid. 54-55. ISBN 978-91-552-5564-0 
  • Glimne, Dan (2000). Kortspelsguiden. Stockholm: B. Wahlström. sid. 49-50. ISBN 91-32-32561-4