Christina Rickardsson

Christina Rickardsson, ursprungligen Christiana Mara Coelho, född 1983 i Brasilien, är en svensk författare och föreläsare.^[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Rickardsson växte upp med sin mor under mycket fattiga förhållanden i en grotta i Diamantina i Brasilien. De flyttade senare till en kåkstad i Sao Paulo där hon fick leva som gatubarn, tiggde och svalt och utsattes för fysisk och psykisk misshandel, och hamnade som sjuåring tillsammans med sin yngre bror på barnhem. Ett år senare blev de mot sin och sin mammas vilja bortadopterade och som åttaåring kom hon och hennes bror till Vindeln i Västerbotten. Hon växte upp i Vindeln och gick senare idrottsgymnasiet i Umeå och var 2002 med i juniorlandslaget som sprinter (800 m).^[2]

Hon har därefter etablerat sig som föreläsare, moderator och coach där hon vill öka förståelse för olikheter, fördomar och kulturkrockar, och skapa dialog, tolerans och öppenhet i samhället.

Rickardsson har blivit känd för boken Sluta aldrig gå: från gatan i Sāo Paulo till Vindeln i Norrland, som översatts till flera språk, bland annat engelska, portugisiska, koreanska, estniska, ungerska och litauiska. Boken beskriver hennes dramatiska uppväxt och kamp för överlevnad och gatubarnens utsatta situation i Brasilien.^[3]

Rickardsson var november 2019 programledare för Friidrottsgalan tillsammans med Stefan Holm.^[1]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

2017 - Vinnare av utmärkelsen Årets talare - Genombrott^[4]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

2016 - Sluta aldrig gå: från gatan i Sāo Paulo till Vindeln i Norrland. Stockholm: Forum. Libris 19413838. ISBN 9789137146256
- 2017 – (på portugisiska) Nunca Deixe de Acreditar. Översättning: Fernanda Sarmatz Åkesson. Novas Ideias. ISBN 978-8581638607
- 2018 - (på engelska) Never stop walking: a memoir of finding home across the world. Översättning: Tara Chace (First edition). Seattle: AmazonCrossing. Libris 5grn82pr3hkwj5kj. ISBN 9781503900967

Referenser[redigera | redigera wikitext]

^ [a b] Mattias Tengblad (26 november 2019). ””Det är en stor ära att få leda Friidrottsgalan””. Expressen. https://www.expressen.se/sport/friidrott/det-ar-en-stor-ara-att-fa-leda-friidrottsgalan/.
^ ”Årsberättelse 2002”. Västerbottens Friidrottsförbund. februari 2003. http://www.vfif.se/dokument/2003/Arsberattelse%202002.pdf. Läst 16 februari 2020.
^ Jenny Aschenbrenner, Bezav Mahmod (19 augusti 2018). ”Råkade döda pojke: "Svårt att ens skriva om det"”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/militarpolisen-hotade-att-doda-mig.
^ AB), Christina Rickardsson (Talarforum i Skandinavien. ”Christina Rickardsson - Sluta aldrig gå - från gatan i Sao Paulo till Vindeln i Västerbotten”. Talarforum i Skandinavien AB. https://www.talarforum.se/christina.rickardsson. Läst 30 november 2019.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

[:0-1] [a b] Mattias Tengblad (26 november 2019). ””Det är en stor ära att få leda Friidrottsgalan””. Expressen. https://www.expressen.se/sport/friidrott/det-ar-en-stor-ara-att-fa-leda-friidrottsgalan/.

[2] ”Årsberättelse 2002”. Västerbottens Friidrottsförbund. februari 2003. http://www.vfif.se/dokument/2003/Arsberattelse%202002.pdf. Läst 16 februari 2020.

[3] Jenny Aschenbrenner, Bezav Mahmod (19 augusti 2018). ”Råkade döda pojke: "Svårt att ens skriva om det"”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/militarpolisen-hotade-att-doda-mig.

[4] AB), Christina Rickardsson (Talarforum i Skandinavien. ”Christina Rickardsson - Sluta aldrig gå - från gatan i Sao Paulo till Vindeln i Västerbotten”. Talarforum i Skandinavien AB. https://www.talarforum.se/christina.rickardsson. Läst 30 november 2019.

[1]

[2]

[3]

[4]