Clarence Crafoord (psykiater)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Clarence Crafoord, född 7 juli 1936 i Stockholm, är en svensk psykiater, psykoanalytiker och författare, som var en pionjär inom den svenska psykiatrin från 1970-talet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Crafoord är son till överste Casa Crafoord och Elsa Kumlin samt bror till Carl-George Crafoord och John Crafoord.[1] Crafoord antogs till Karolinska institutet 1955, blev medicine licentiat 1963, tjänstgjorde därefter vid bland annat psykiatriska kliniken vid Sankt Görans sjukhus och blev specialist i psykiatri 1968. Parallellt utbildade sig Crafoord till psykoanalytiker med inriktning på freudiansk gruppsykoterapi och familjeterapi vid Svenska Psykoanalytiska Institutet, och tog examen 1970. Efter en tjänst vid Fruängens Dagsjukhus flyttade Crafoord 1972 till Luleå, där han reformerade den psykiatriska öppenvården. 1979 flyttade han till Blekinge där han som chefsläkare för psykiatrin moderniserade mentalsjukhusen vilka han sektoriserade, samt införde en socialpsykologisk och psykoanalytisk prägel på. Han stannade i Blekinge till 1984. Vid sidan av sina tjänster som psykiater bedrev Crafoord freudiansk psykoanalys, med egen praktik från 1980-talet. Sedermera har Crafoord influerats av brittisk psykoanalys som hos barnpsykologen Melanie Klein och barnläkaren Donald Winnicott och deras psykodynamiska objektrelationsteori. Crafoord var yrkesverksam till 2006. För sina insatser för psykiatrin tilldelades Crafoord 2011 H.M. Konungens medalj åtonde storleken i serafimerblått band.

Under hela sin karriär har Crafoord varit en flitig författare av böcker om psykoanalys, skönlitteratur och psykiatri, samt biografier. Han ingår i Freudredaktionen som översatt Sigmund Freuds samlade skrifter till svenska, och medverkar löpande i debatter som föreläsare och skribent. Hans bok Barndomens återkomst nominerades till Augustpriset 1993.

Crafoord var gift andra gången 1971–1987 med psykoterapeuten Karin Crafoord[2], i bådas tredje giften med cembalisten Eva Nordenfelt och fjärde gången med Gunnel Saxon Crafoord. Han är far till Louise, Caroline, Alexander och William ("Wille") (med första hustrun Margareta) samt Sheila och Ellinor (i andra giftet).[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Harnesk, Paul, red (1964). Vem är vem?. 2, Svealand utom Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Bokförlaget Vem är vem. sid. 151. Libris 53510. http://runeberg.org/vemarvem/svea64/0175.html 
  2. ^ Öhrström, Kerstin; Andersson, Sigrid, red (1988). Vem är hon: kvinnor i Sverige. [1988]. Stockholm: Norstedt. sid. 102. Libris 3621469. ISBN 91-1-863422-2. http://runeberg.org/vemarhon/0102.html 
  3. ^ ”Wille överraskade ständigt med sina påhitt””. Dagens Nyheter. 13 november 2011. http://www.dn.se/livsstil/intervjuer/wille-overraskade-standigt-med-sina-pahitt/. Läst 30 juli 2014. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]