Colonna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ätten Colonnas vapen

Colonna är en av Italiens förnämsta adelsätter, och var som mäktigast under medeltiden och renässansen. Enligt traditionen leder den sitt ursprung från Alberico hertig av Spoleto (hertigdömet grundat av langobarderna) som levde under 900-talet, men släktledningen är fullt utredd först från omkring år 1000. Ätten tog sitt namn efter borgen La Colonna i Albanobergen. Redan från 1000-talet upphöjdes grenar i grevlig värdighet. Ätten var mycket godsrik, bl.a. ägde man herreskapen Colonna, Palestrina, Zagarlo och Fundi, liksom även stora delar av det medeltida Rom - bl.a. Augustus mausoleum och Monte Citorio.

Colonna utkämpade i Rom och på den omgivande landsbygden långa och blodiga maktstrider med sin främsta rival, familjen Orsini (fortlevande i hertigarna av Gravina). De båda familjerna uppförde försvarstorn och borgar från vilka man bekrigade varandra, i synnerhet under större delen av 1300-talet, då det i Rom rådde politisk oreda eftersom påvestolen var förlagd till franska Avignon.

Under 1200-talet hade ätten sin första storhetstid och stödde då det ghibellinska (kejserliga) partiet mot det guelfska (påvliga). När familjens dödsfiende Benedetto Caetani valdes till påve under namnet Bonifatius VIII 1294, inträdde en kritisk period för C. som nästan höll på att utplånas. 1294 utfärdade Bonifatius en bulla om korståg mot Colonnas och 1298 brände påvliga anhängare borgen La Colonna. Flera medlemmar av ätten flydde nu till Frankrike, där Filip IV "den sköne" tog dem under sitt beskydd. En period med "motpåvar" uppsatta av de franska kungarna inleddes nu. Filip sände sin betrodde tjänare Nogaret till Rom med de landsflyktiga Colonnas och man lyckade t.o.m. kidnappa påven, som emellertid fritogs av den lojala romerska befolkningen och Colonnas måste återigen gå i exil i Frankrike. Efter Bonifatius död tilläts flera ättemedlemmar att återvända, men familjens maktställning var avsevärt skadad.

Nästa storhetstid kom när Oddone Colonna, valdes till påve under namnet Martin V, 1417. Han var en vidsynt och medlande påve som äntligen bilade schismen inom den katolska kyrkan, men hans rykte led av hans ohejdade nepotism.

1500-talet blev nästa uppgångsperiod för Colonna. Kardinalen Marcantonio Colonna (1523-97), var kyrkoman och filosof. Under sin ungdom en av den blivande påvens Sixtus V (Felice Peretti)lärjungar. Colonna var flera gånger påtalad som påvekandidat. Som kardinal-biskop ansvarig för det magnifika Vatikanbiblioteket, fick han användning för sin bibliofila talanger. C. var en högt bildad humanist. Kardinalens namne fältherren Marcantonio Colonna (1535-84), var något av en kondottiär; han slogs först under hertigen av Alba mot påven Pius V och sedan för honom mot turkarna i slaget vid Lepanto 1571, där han förde befälet över den påvliga flottan. Vid hemkomsten till Rom i december s.å. firade C. en triumfi romersk stil och efterföljd - Roms fontäner sprutade vin och tiotusentals människor var ute på gator och torg för att hylla den återvändande hjälten. Pius var så tacksam över segern vid Lepanto, som definitivt avvärjde det turkiska hotet i Medelhavet, att han införde en särskild fest till åminnelse av viktorian.

Under 1600-, 1700- och 1800-talen spelade ätten C. huvudsakligen en ceremoniell roll vid det påvliga hovet som "Principe assistente" (från 1710) och i den romerska societeten. Ätten har fortfarande stort anseende i det italienska samhället och bebor sitt palats Palazzo Colonna vid Via della Pilotta i centrala Rom, där den storslagna konstsamlingen är öppen för allmänheten, men resten av palatset hålls strikt privat.

Linjer[redigera | redigera wikitext]

Familjen har/hade flera linjer, varav de viktigaste här nedan:

  • Hertigar av Zagarolle, furstar av Gallicano, grevar av Marieri, utdöd 1661.
  • Hertigar av Trajetto, grevar av Fundi, utdöd 1528.
  • Hertigar av Marci och Cavi, grevar av Celano.
  • Hertigar av Paliano och Taliacoti, furstar av Soglio. Fortlever.
  • Furstar av Sonnino och Stigliano.
  • Furstar av Palestrina, Carbagnano och Basanello de Anticoli.
  • Furstar av Palestrina (Barberini-Colonna), en gren av linjen Palestrina, utdöd 1889.


Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Nicoletta Bazzano, "Marco Antonio Colonna." (Roma, Salerno Ed. 2003;italienska.)
  • Johann J.Wyss, "Vittoria Colonna. Leben/wirken/werke."(Frauenfeld, Huber, 1916;tyska.)
  • E. Martin-Chabot, "Contribution à l'histoire de la famille Colonna de Rome dans ses rapport avec la France."
  • Paul Saumiere, "La Connetable Colonna."
  • De la Chenaye/Desbois/Badier, "Dictionnaire de la noblesse", Tome 6. (Del 6.)