Curtiss P-40 Warhawk

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Curtiss P-40 Tomahawk, Warhawk, Kittyhawk
Curtiss P-40 Warhawk
Curtiss P-40 Warhawk
Beskrivning
TypJaktflygplan
Besättning1
Första flygning14 oktober 1938
UrsprungUSA USA
TillverkareCurtiss-Wright
Antal tillverkade13 738
Data
Längd9,66 – 10,16 meter
Spännvidd11,37 meter
Höjd3,23 meter
Vingyta21,92 m²
Tomvikt2 536 – 2 812 kg
Max. startvikt3 477 – 5 171 kg
Motor(er)1 x Allison V-12 (olika varianter)
Motoreffekt775 - 894 kW (1 040 - 1 200 hk)
Prestanda
Max. hastighet567 km/h
Räckvidd med
max. bränsle
1 200 – 1 500 km
Max. flyghöjd9 400 – 9 900 meter
Stigförmåga6 200 m på ~ 9 min
Dragkraft/vikt:230 - 300 hk/t
Beväpning
Beväpning4-6 st fasta 12,7 mm kulsprutor
BomberNormal last 0 - 680 kg
Ritning
Curtiss P-40E 3-view.svg

Curtiss P-40 är ett amerikanskt propellerdrivet jakt/attackflygplan som premiärflög 14 oktober 1938 som XP-40 (benämning på prototypen)[1]. Planet byggdes i ett stort antal varianter och levererades förutom till det amerikanska flygvapnet till Storbritannien och Sovjetunionen genom Lend-Lease Act.

P-40 var en vidareutveckling av Curtiss P-36, största skillnaden var att man använde en ny motor, en vätskekyld V-motor (Allison V-1710-19), istället för den luftkylda stjärnmotorn i P-36:an. Prototypen var en P-36A med Allison-motorn. Efter tester modifierades prototypen med en kraftigare motor (Allison V-1710-33), vilken kom att sitta i de senare serietillverkade exemplaren. 26 april 1939 utfärdade amerikanska arméns flygkår ett rekordstort kontrakt hos Curtiss på 524 P-40 för en kostnad av nästan 13 miljoner dollar. Efter att ha experimenterat med prototypen för att öka hastigheten bedömdes flygplanet som klart för tillverkning i december 1939. Den första serietillverkade P-40 tillverkades mars 1940. De första 200 planen började levereras till amerikanska arméns flygkår i juni 1940. Fördelen med P-40 var att den var tillgänglig medan andra mer avancerade modeller som Lockheed P-38 Lightning låg på utformningsstadiet. Tillverkaren Curtiss behövde dessutom inte göra några större omställningar i sina fabriker då P-40 liknande den tidigare P-36 så mycket vilket förkortade leveranstiden.[1]

P-40 är mest berömt som de plan som flögs av de flygande tigrarna, en grupp frivilliga amerikanska piloter som under befäl av Claire Chennault flög till försvar av Kina mot Japan 1941–1942. Trots numerärt underläge lyckades de flygande tigrarna skjuta ner 25 fiendeplan för varje flygplan de själv förlorade i luftstrid. De flygande tigrarna målade karaktäristiska hajtänder på nosen på sina P-40.[2]

P-40 utgjorde tillsamman med P-39 Airacobra hälften av den amerikanska arméns flygvapens jaktflygplan så sent som 1943. När bättre flygplan som P-38, P-47 Thunderbolt och P-51 Mustang nådde fronten förflyttades P-40 snabbt till andra roller, som markunderstöd, istället för luftstrid. Vid krigsslutet var endast en amerikansk division utrustad med P-40.[2]

Flygplanets motor hade optimal prestanda på cirka 4500 meters höjd vilket var mycket lägre än det operativa taket för samtida europeiska och japanska jaktflygplan.[3]

Den sista P-40 lämnade fabriken 30 november 1944, då hade sammanlagt 13738 stycken av flygplanstypen tillverkats.[1]

Under den tidigare delen av andra världskriget uppfyllde det utan tvekan kraven på ett dugligt jaktplan, men det kom senare att framför allt visa sina kvaliteter som attackplan och i understöd av markoperationer.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Molesworth, Carl, P-40 Warhawk Vs Bf 109: MTO 1942-44[död länk], Osprey Publishing, ISBN 978-1-84908-469-7, s. 10-16
  2. ^ [a b] Boyne, Walter J., Air Warfare: an International Encyclopedia: A-L, ABC-CLIO (2002) ISBN 1-57607-345-9, s. 160
  3. ^ Molesworth, Carl, P-40 Warhawk Aces of the Cbi[död länk] Osprey Publishing (2000s), ISBN 1-84176-079-X, . 7