Dámaso Alonso
Dámaso Alonso född 22 oktober 1898 i Madrid, död 25 januari 1990, var en spansk poet, filolog och litteraturkritiker.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Alonso växte upp i La Felguera, en församling i norra Spanien, och återvände för att studera i Madrid med Jesuiter. När han hade sin examen i juridik, filosofi och litteratur började han umgås i kretsarna runt Residencia de Estudiantes där han lärde känna Federico García Lorca, Luis Buñuel, Pepín Bello och Salvador Dalí.
Författarskap[redigera | redigera wikitext]
Dámaso Alonso tillhörde inflytelserika Generation 27 men är mest känd för sina senare verk skrivna från 1940-talet och framåt. Diktsamlingen Hijos de la ira ("Vredens barn") från 1944 räknas till höjdpunkterna i spansk litteratur i perioden efter spanska inbördeskriget.
Som litteraturkritker är Alonso berömd för sina studier av spansk barocklitteratur, framför allt av Luis de Góngoras verk.
1978 tilldelades han Cervantespriset.
Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]
- Hijos de la ira 1944
- Vredgade vittnen: sex moderna spanska poeter (antologi med tolkningar av Artur Lundkvist och Francisco J. Uriz), Prisma/FIB:s Lyrikklubb 1966 Libris
- Generation 27!: tio spanska poeter (antologi med tolkningar av Anders Cullhed), FIB:s Lyrikklubb 1996 Libris