Dalahäst
Dalahäst är en täljd stiliserad trähäst med målad dekor från Dalarna, Sverige. Den är vanligen 10–25 centimeter hög och var ursprungligen en leksak, som såldes på marknader i Mellansverige. Tillverkningen var ett hantverk i byarna i Mora socken från tidigt 1700-tal till 1900-talets början. Numera tillverkas dalahästarna framför allt i Nusnäs i Mora kommun. Dalahästen är en av de vanligaste symbolerna för Dalarna men även för traditionell svensk allmogekultur.[1]
Grimma och selar brukar målas med mönster i vit och blå färg. Vanliga grundfärger under 1900-talets första halva var engelskt rött eller blymönja, som avsåg att efterliknade den bruna hästen, och vitt/ljusgrått med inslag av blått på bland annat benen och i fläckar på kroppen, som avsåg att efterlikna den apelkastade skimmeln.
Historik
[redigera | redigera wikitext]
Dalahästar har tillverkats sedan 1700-talet som en biprodukt till traktens möbelsnickeri eller som en leksak vilken såldes på marknader i Mellansverige. Dekorationen är densamma som man finner i övrig allmogekonst, särskilt kurbitsmåleriet, från trakten; själva dekoren kallas krusning. Det är fyra byar i Mora kommun, som var speciellt kända för sin tillverkning av trähästar: Bergkarlås, Risa, Vattnäs och Nusnäs. De ligger i den så kallade Östfjärdingen öster om Österdalälven innan den förenas med Siljan.[3]
På världsutställningen i New York 1939 stod en dalahäst i kolossalformat som populärt blickfång vid entrén till Sveriges paviljong. Det var grafikerna Bibi Lindström och Anders Beckman som presenterade idén, och formgivaren och dalkarlen Jerk Werkmäster på Nordiska Kompaniets verkstäder i Nyköping som fick uppdraget, att tillverka hästen och utföra dekormålningen.[4][5] Dalahästens funktion som Sverigesymbol och populär souvenir har sitt ursprung i denna världsutställning.[1][6]
Galleri
[redigera | redigera wikitext]
Dalahästen till New York Expo 1939 transporteras med NK-bil mot dekormålning.
Dalahästen utanför entrén till svenska paviljongen på världsutställningen i New York 1939.
Mora. Världens största dalahäst gjord av trä.
En Dalahäst i miniatyr.
New York City, USA. Världens största dalahästmålning.
Ludvikahästen.
"Hemslöjdsskylt med Dalahäst" smyckade en gång Svensk Hemslöjds butik vid Kungsgatan 31 i Stockholm.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 Nationalencyklopedin (1990). NE HF band 04. NE Nationalenc trähäst med målad dekoryklopedin. sid. 348. Libris 16940450. ISBN 978-91-976240-3-9
- ↑ Cavalli-Björkman, Görel (2017). Kvinna i avantgardet: Sigrid Hjertén : liv och verk. [Stockholm]: Albert Bonniers. sid. 265. Libris 20008195. ISBN 9789100171056
- ↑ Rådström, Anne Marie (1991). Dalahästen: vår mesta och minsta folkkonst. Hedemora: Gidlund. sid. 14-15. Libris 7668548. ISBN 9178441811
- ↑ Utställningsbestyrelserna. SE/RA/420463.15, New York-utställningen 1939 (U15), Riksarkivet (depå Marieberg). Läst 12 april 2024.
- ↑ Sachs, Josef (1949). Mitt livs saldo, del 2: Resenär och organisatör. Kungl boktryckeriet, Stockholm: P A Norstedt & Söners Förlag. sid. 158–173. ISBN 99-0862775-9
- ↑ Rådström, Anne Marie (1991). Dalahästen: vår mesta och minsta folkkonst. Hedemora: Gidlund. sid. 104-105. Libris 7668548. ISBN 9178441811
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Cavalli-Björkman, Görel (2017). Kvinna i avantgardet: Sigrid Hjertén : liv och verk. [Stockholm]: Albert Bonniers. sid. 265. Libris 20008195. ISBN 9789100171056
- Nationalencyklopedin (1990). NE HF band 04. NE Nationalenc trähäst med målad dekoryklopedin. sid. 348. Libris 16940450. ISBN 978-91-976240-3-9
- Rådström, Anne Marie (1991). Dalahästen: vår mesta och minsta folkkonst. Hedemora: Gidlund. Libris 7668548. ISBN 9178441811
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Berg, Gösta (1974). ”Dalahästen och dalkullornas hårarbeten: ett bidrag till två daterings- och tillverkningsfrågor”. Rig 1974:4,: sid. 113-116. 0035-5267. ISSN 0035-5267. Libris 18029902
- Bergman, Annie (1923). Dalhästen. Stockholm: Axel Eliassons konstförl. Libris 1470057
- Johansson, Ivar (2009). Dalahästen från Nusnäs: Sverigesymbolen. Lidingö: Notdraget. Libris 11706009. ISBN 9789163354083
- Larsson, Mona (1986). ”Dalahästarna och stora världen”. Levande trä (1986): sid. [170]-[177] : ill.. Libris 8770797
- Resare, Ann (1964). ”En annorlunda dalahäst”. Fataburen (Stockholm : Nordiska museet, 1906-) 1964,: sid. 218-222. ISSN 0348-971X. Libris 11532112
- Schotte-Frödin, Ann-Sofi (1939). ”Dalhästen och dess tillverkare”. Dalarnas hembygdsbok 1939,: sid. 5-24. 0348-3762. ISSN 0348-3762. Libris 11567629
- Syrjämäki, Gunnar (1977) (på flera språk). Dalahästen från Nusnäs: [en faktabok för barn och vuxna om hur dalahästar kommer till]. Borås: Cete. Libris 207701
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Dalahäst.- Tidiga snidare och krusares kännetecken samt allmän information kring äldre dalahästar, dalahorse.info.
