Dansmuseet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dansmuseet
Lång kö till nya Dansmuseet på Drottninggatan 17 Stockholm, invigning den 24 oktober 2013..jpg
Kö vid entrén till Dansmuseet vid invigningen av nya lokalerna 2013.
Information
Plats Drottninggatan 17, Stockholm, Sverige
Etablerat 1953
Besökare per år 61 462 (2016)[1]
Museichef Erik Näslund till och med den 31 december 2016
Eva-Sofi Ernstell från och med den 1 januari 2017
dansmuseet.se
Utställningssalen inredd i den gamla bankhallen i de tidigare lokalerna vid Gustav Adolfs torg.

Dansmuseet är ett museum i Stockholm som grundades av Rolf de Maré 1953[2]. Han samlade kollektionen i Frankrike och donerade delar av den till Franska staten och resten tog han med sig till Stockholm. Museet har bland annat världens näst största samling av scenkostymer från Ryska baletten och även en stor samling efter Isadora Duncan. Det är tämligen unikt som ett av världens ytterst få museer om dans och balett i sitt slag och övergripande om danskonsten i dess många olika former.

Museets förste intendent var Bengt Häger, vars chefskap sträckte sig från 1953 till 1989. Första tiden var museet inrymt i operahuset och i Filmhuset på Gärdet. Åren 1977–89 låg museet i Wennergrenska palatset i Diplomatstaden[3] och 1989–99 i Dansens hus. Museet låg 1999–2013 i Skandinaviska Bankens palats vid Gustav Adolfs torg. Dansmuseet flyttade 2013 till nya lokaler på Drottninggatan 17, också i tidigare banklokaler. Chef för museet är sedan 1989 Erik Näslund, tillika redaktör för museets tidigare tidskrift Dans 1973–81.

År 2010 tilldelades museet Svenska teaterkritikers förenings danspris för sitt arbete som ”ett alert museum i tiden” .

Huvudman för Dansmuseet är Stiftelsen Dansmuseifonden. Dess verksamhet stöd finansiellt av staten och av Rolf de Marés minnesfond.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Riksförbundet Sveriges museer (13 januari 2017). ”Landets museer slog nytt besöksrekord 2016”. Pressmeddelande. Läst 14 januari 2017.
  2. ^ Näslund, Erik (2008). Rolf de Maré : konstsamlare, balettledare, museiskapare. ISBN 9789197668019 
  3. ^ Klenoder i tiden: en utredning om samlingar kring scen och musik : betänkande. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 2006:68. Stockholm: Fritze. 2006. sid. 107. Libris 10197232. ISBN 91-38-22606-5. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/67300 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]