Dansterapi
Dansterapi (även dans- och rörelseterapi) är tillsammans med bild- och musikterapi en konstnärlig terapiform. Via den konstnärliga och kreativa processen i dans integreras dans och psykoterapi. Utgångspunkten är att kropp och själ utgör en helhet och att det sker en samverkan inom och mellan organismens olika delar, liksom mellan individ, samhälle och kultur.
Fortbildning i dansterapi på avancerad nivå gavs tidigare på Danshögskolan i Stockholm. Utbildningen gav grundutbildning i psykoterapi (tidigare så kallat "steg 1"). Tidigare genomgången högskoleutbildning skulle vara inom ett människovårdande/pedagogiskt yrkesområde. Dansterapi bedrivs individuellt och i grupp för barn, ungdomar och vuxna inom behandling, rehabilitering, specialundervisning och förebyggande verksamhet. Dansterapi finns i privat, kommunal samt i landstingets regi.
Rörelsekommunikation
Rörelsekommunikation är ett angränsande ämnesområde som kombinerar element från gymnastik, dans, drama, rörelseterapi och lek. Begreppet skapades 1982 av lektor Johan Borghäll i samarbete med fil.dr i pedagogik John M Steinberg. Tillsammans skrev de boken Rörelsekommunikation, som genom åren har använts som kurslitteratur på universitet och seminarier i både Sverige och Danmark. Genom att kombinera gymnastikens nyttoideal och estetik, dansens sinnlighet och rytm, dramats fokus på uttryck och samarbete, rörelseterapins insikt i kroppens förbindelse med personligheten och lekens naivitet, uppstod en annan form för rörelsepraktik och rörelsepedagogik. Målet var fysisk, personlig och social kompetens. Den bärande idén i rörelsekommunikation är, ”först liv, så tänkande”, meningen framträder för deltagaren så att säga i och efter övningen. Först aktivitet, så reflektion. I dag finns ämnet på schemat på bland annat Malmö Högskola, Linköpings Universitet, Århus Universitet och på Syddansk Universitet i Danmark.