Lek

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Lek (olika betydelser).

Lek är en social aktivitet som utförs för nöjes skull, eller som social eller intellektuell träning. Denna aktivitet förknippas mest med barn, men även många vuxna leker. Sport och spel (med eller utan dator) är former av lek som är vanliga i vuxen ålder.

Olika former av lek[redigera | redigera wikitext]

Ett litet spädbarn som bara är några veckor gammalt roas av föräldrarnas röst, mimik och kroppskontakt. Så småningom lär sig barnet att härma de vuxna genom sång- och fingerlekar, rim och ramsor. När barnen blir äldre leker de gärna två och två eller i större grupper. Det kan handla om fri lek, rollekar eller mera organiserade lekar efter bestämda regler. Genom att iaktta och härma vuxna och föreställa sig olika situationer i vardagslivet lär sig barn nya färdigheter och förhållningssätt gentemot omgivningen. Inom ramen för leken lever sig deltagarna in i en fantasivärld och prövar roller som skiljer sig från det vanliga livet. Vissa lekar innehåller tävlingsmoment som går ut på att mäta styrka, snabbhet eller slagfärdighet, ofta på ett humoristiskt och skämtsamt sätt. Sällskapslekar ger deltagarna tillfälle att lära känna varandra under avslappnade former. Synen på barns lek som något onyttigt i motsats till arbetet förändrades under upplysningstiden på 1700-talet då intresset väcktes för leken som en effektiv metod för inlärning. När leken är som bäst ger den både spänning och skratt samtidigt som man lär sig något nytt.

Lek hos människan[redigera | redigera wikitext]

Lekar kan vara utan formella regler. Här leker två barn i NorðradalurFäröarna.

Lekar kan vara utan formella regler, som rollspel (Mamma pappa barn). Andra lekar liknar spel eller sport (till exempel hoppa hage, säcklöpning, tafatt). På barnkalas brukar lekar som blindbock och hela havet stormar oftast vara en del av programmet. En tid som för hela familjer under 1900-talet ofta förknippats med lekar (och sällskapsspel) är julen.

Leken kan ske med eller utan leksaker. I den fria rollspelsleken som får ske utan störningar bryter barn ibland leken för att komma överens om fortsättningen, att ge regianvisningar för leken. Barnen byter då tempus i talet och talar i dåtid då de leker (Knutsdotter Olofsson 2003). [källa behövs] Konstruktionslekar är lekar som skapar något.

Lek och utveckling[redigera | redigera wikitext]

Deras Kejserliga Mäjestäter konung Littleteddy I och drottning Lamantha efter kröningen 21 mars 1965. Foto: Björn Liljeros

Klassiska leksaker som dockor och nallebjörnar kan följa med när barnet utvecklar nya intressen och mognar. De "klarar tidernas prov", kan ärvas från generation till generation, och kultiverade kan de åtfölja barnet in i mer och mer invecklad lek när social omgivning, livet och kunskapen om exempelvis historia skapar varierade och utbyggda idéer.

Som konkretiserat låtsasland kan ett sammansatt leksaksrike växa fram i en barnkammare. Namngivna leksaker kan få bekläda livslånga hederspositioner, som imaginära vänner med fysisk närvaro, hos sällskapliga personer som även har ett flertal livs levande vänner.

Äldre folkliga lekar[redigera | redigera wikitext]

Åtskilliga lekar som barn lär sig redan som små bygger på äldre folkliga lekar. Vid högtider och familjefester har leken i århundraden varit en viktig del i samvaron mellan generationerna. I det gamla bondesamhället var sällskapslekarna och danserna ett sätt för ungdomar att träffas och lära känna varandra.

I Nordiska museets arkiv finns uppteckningar med skildringar av lekplatser och lekvanor från slutet av 1800-talet och framåt. Folkloristen Carl-Herman Tillhagen (1906-2002) och folkhögskoleläraren Nils Dencker publicerade år 1949 en del av det insamlade materialet i boken Svenska folklekar och danser. Där skildras hur ungdomar förr möttes vid lekplatser eller lekstugor för att dansa och ha roligt. De samlades vanligen på söndagseftermiddagar eller efter arbetsdagens slut. Ännu vid sekelskiftet 1900 var det inte ovanligt att barn började arbeta redan i 9-10-årsåldern. Efter konfirmationen hade de lika långa arbetsdagar som vuxna. Arbetslivet var strikt uppdelat i manliga och kvinnliga sysslor. Även om människorna inte hade mycket fritid så fanns det ibland ändå möjlighet att leka under arbetet eller rasterna, till exempel i samband med slåtter, skörd eller vedhuggning. Att leka och skämta vid årets högtider som midsommar och jul är en gammal tradition, liksom vid bröllop och andra familjesammankomster. Carl-Herman Tillhagen liknar leken vid en ”silverslant, som gudarna gav människan redan i vaggan som skydd mot onda makter. Den lyckopengen har hon sedan burit med sig genom tiderna.”

På samma sätt som sagor och berättelser förändras allt eftersom de berättas, omformas lekarna med tiden så att det uppstår lokala variationer. Dragkamp, Spela kula, Bro bro breja, och Kurragömma är några exempel på lekar som funnits i flera hundra år och som har stor internationell spridning. Vintertid har det länge varit populärt med kälk- och skridskoåkning och att bygga snöfästningar. Lekarna har förts vidare från äldre barn till yngre, från en generation till nästa. Barnkrubbor, lekskolor och daghem har spelat en viktig roll för bevarande och spridning av gamla lekar under 1900-talet, när inflyttningen till städerna ökade och de gamla umgängesformerna förändrades. I städerna lekte barnen på gator och bakgårdar innan lekparkerna byggdes och trafiken inte var lika tät som idag.

En del äldre folkliga lekar som brottning och längdhopp utvecklades i början av 1900-talet till den moderna tävlingsidrotten. Andra har med tiden förändrats och anpassats till nya förhållanden eller blivit bortglömda. Lyfta sten och slå trilla är exempel på lekar som under lång tid utövades av ynglingar på landsbygden, men som ersatts av andra sportgrenar som passar bättre in i det moderna samhället.

Lekar i urval[redigera | redigera wikitext]

Djurs lek[redigera | redigera wikitext]

Inte bara människor leker, många högre ryggradsdjur uppvisar lekbeteenden bland ungar. Lejon och vargar exempelvis uppvisar både sociala lekar och jaktlekar. Dessa lekar är till för att djuret ska kunna utveckla sina färdigheter inom jakt och de sociala band som håller flocken samman. Den sociala färdigheten behövs även för att djuren ska kunna socialisera med de andra djuren på ett sätt så att de kan leva i samförstånd med varandra. Djur använder sig av signaler för lek. Det kan se ut att vara ett riktigt bråk, men små signaler signalerar att det är på skoj och inte på allvar. Vid försök med råttungar där man isolerat enstaka ungar och låtit andra leka med varandra, så har man funnit att de isolerade får det svårt socialt då de placeras i flocken igen. Dessa ungar förstår inte det finare signalerna som det sociala samspelet bygger på är tanken hos forskarna (Pellis & Pellis 2007)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Knutsdotter Olofsson, Birgitta (2003). I lekens värld. Liber AB. ISBN 978-91-47-05181-6 
  • Pellis & Pellis (2007). Current Directions in Psychological Science vol.16 no 2. sid. 95-98 
  • http://www.roligalekar.se/barnlekar?page=4
  • http://www.lekarkivet.se/
  • Johansson A, Almby, En Minnesskrift, AB Littorin Rydén boktryckeri 1943
  • All jordens spel och lekar. Red. Frederic V. Grunfeld. Höganäs 1978.
  • Ander-Andersson, Björn och Högberg, Lena: Lekar för livet. Sånglekar, fingerlekar, rörelsesånger, ramsor och rim. Stockholms stadsmuseum 1980.
  • Hellspong, Mats: Den folkliga idrotten. Studier i det svenska bondesamhällets idrotter och fysiska lekar under 1700- och 1800-talen. Uddevalla, 2000.
  • Leka för livet. Nordiska museets och Skansens årsbok Fataburen 1992. Uddevalla 1991.
  • Tillhagen, Carl-Herman & Dencker, Nils: Svenska folklekar och danser. Stockholm 1949.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]