Dave Nilsson

Från Wikipedia
Version från den 6 februari 2014 kl. 11.41 av Jensapag (Diskussion | Bidrag) (→‎Milwaukee Brewers: Nytt namn på arenan)
Dave Nilsson
Basebollspelare
Basebolltränare
Dave Nilsson i Redcliffe Leagues Padres dräkt.
Personlig information
Fullständigt namnDavid Wayne Nilsson
SmeknamnDingo
Födelsedatum14 december 1969 (54 år)
FödelseortAustralien Brisbane, Australien
Längd / Vikt190 cm / 84-104 kg
PositionCatcher, outfielder, förstabasman, designated hitter
Slog / KastadeVänster / Höger
Klubbar*

Som spelare
Major League Baseball

Övriga ligor

Som tränare

* Klubbar i minor leagues utelämnade
Statistik
MLB NPB  
Matcher 837 18  
Poäng 389 5  
Hits 789 11  
Homeruns 105 1  
Inslagna poäng 470 8  
Slaggenomsnitt 0,284 0,180  
On-base % 0,356 0,206  
Slugging % 0,461 0,262  
Stulna baser 15 0  
Meriter

Major League Baseball

Australien

  • 4 mästerskapstitlar (1991/92, 1993/94-1994/95, 2003 [tränare])[1]
  • 5 all star-matcher (1990/91, 1993/94-1994/95, 2003 [tränare], 2004)[1]
  • 1 MVP Award (1990/91)[1]
  • 2 x högst slaggenomsnitt i ligan (1991/92, 1994/95)[1]
  • Invald i Sport Australia Hall of Fame (2008)[2]
Dave Nilsson
Baseboll, herrar
Nation: Australien Australien
Olympiska spel
Silver Aten 2004 Baseboll

David Wayne "Dave" Nilsson, född den 14 december 1969 i Brisbane, är en australisk före detta professionell basebollspelare som spelade åtta säsonger i Major League Baseball (MLB) 1992-1999. Nilsson var främst catcher, men spelade även som outfielder, förstabasman och designated hitter. Han har även arbetat som basebolltränare.

Nilsson är Australiens bäste basebollspelare genom tiderna och den förste australier som blivit uttagen till MLB:s all star-match.[3] Detta trots att han under sin karriär var mycket skadedrabbad.

Karriär

Milwaukee Brewers

Eftersom Nilsson inte bodde i USA eller Kanada utan i Australien kunde han inte draftas av någon MLB-klubb. I stället skrev han i januari 1987, bara 17 år gammal, på som free agent för Milwaukee Brewers. Han hade föregående sommar upptäckts av några av Brewers talangscouter under en turné i USA med sin australiska klubb. Redan samma år som han skrev på gjorde han proffsdebut i Brewers farmarklubbssystem, men det dröjde till den 18 maj 1992 innan han gjorde sin första match för Brewers. Han fick chansen på grund av en skada på en av Brewers två catchers. Senare under säsongen drabbades Nilsson själv av en handledsskada och fick spela några matcher i en farmarklubb för att komma i form igen. Den säsongen spelade Nilsson 51 matcher för Brewers, främst som catcher. Han hade ett slaggenomsnitt på 0,232, fyra homeruns och 25 inslagna poäng (RBI:s). Nilsson var en av de tio yngsta spelarna i American League 1992.

1993 fick Nilsson mer speltid när Brewers tidigare ordinarie catcher flyttades till tredjebasman, och han deltog i 100 matcher. Detta trots en handledsoperation i februari. Han höjde sitt slaggenomsnitt till 0,257 och hade sju homeruns och 40 RBI:s. På grund av en axelskada missade han återigen en del matcher och spelade några matcher i farmarligorna. Tillsammans med pitchern Graeme Lloyd bildade Nilsson den första helaustraliska pitcher-catcher-kombinationen i MLB:s historia den 14 april i en match mot California Angels.

Under 1994 års säsong, som avbröts i förtid på grund av en strejk, fick Nilsson spela i 109 matcher och lyckades återigen höja sig i alla de tre viktigaste kategorierna med ett slaggenomsnitt på 0,275, tolv homeruns och 69 RBI:s. Han spelade som designated hitter nästan lika ofta som han spelade som catcher, delvis på grund av en tumskada som gjorde att han bara kunde spela som designated hitter i över en månad. Hans fielding % som catcher (0,994) var femte bäst i American League. Han blev historisk när han den 11 april i den allra första matchen i Texas Rangers nya hemmaarena The Ballpark in Arlington slog arenans första homerun någonsin.[4][5] Efter säsongen utsågs han till Brewers Player of the Year.[6]

Nilsson missade inledningen av 1995 års säsong på grund av virussjukdomen Ross River fever. Även denna säsong var förkortad på grund av strejk, men trots betydligt färre matcher än året innan (81) slog Nilsson lika många homeruns och hade 53 RBI:s. Slaggenomsnittet var något högre (0,278). För det mesta spelade han nu som outfielder och gjorde inte en enda start som catcher under hela säsongen.

1996 var Nilssons dittills bästa säsong, även om han missade i stort sett hela första månaden på grund av en fotskada. På 123 matcher hade han ett slaggenomsnitt på hela 0,331, en on-base % på 0,407, 17 homeruns och 84 RBI:s. Slaggenomsnittet var sjätte högst i American League. Positionsmässigt spelade han mest som outfielder och designated hitter men fick också spela förstabasman en hel del. Han gjorde återigen inte en enda start som catcher. Den 17 maj blev han historisk då han som den förste i Brewers klubbhistoria lyckades slå två homeruns i samma inning.[7]

Inför 1997 års säsong skrev Nilsson på ett treårskontrakt med Brewers värt 10,8 miljoner dollar.[8] Den säsongen slapp han för första gången på länge skador och kunde spela i nästan alla Brewers matcher; han gjorde 156 stycken. Han lyckades inte bibehålla det höga slaggenomsnittet från året innan utan det sjönk till 0,278, men å andra sidan satte han personligt rekord med 20 homeruns och hade även 81 RBI:s. Flest matcher gjorde han som förstabasman och designated hitter. Han utsågs till Player of the Week i American League för veckan som slutade den 27 juli.

Mellan säsongerna 1997 och 1998 genomgick Nilsson en knäoperation och återhämtningen gick långsamt. Han missade drygt den första månaden av 1998 års säsong och deltog bara i 102 matcher. Slaggenomsnittet sjönk något till 0,269 och han hade tolv homeruns och 56 RBI:s. Han spelade mest som förstabasman och outfielder.

1999, som kom att bli Nilssons sista säsong i MLB trots att han inte var 30 år fyllda, spelade han 115 matcher. Han missade en hel månad i slutet av säsongen på grund av en tumskada.[9] Slaggenomsnittet höjde han till 0,309 och han satte personligt rekord med 21 homeruns medan antalet RBI:s var 62. Han gjorde denna säsong comeback som catcher - av de 95 matcher han startade var 94 som catcher. För första och enda gången i karriären togs han ut till all star-matchen, och han blev därmed den förste australiern att bli uttagen till MLB:s all star-match.[3]

Chunichi Dragons

Efter 1999 års säsong blev Nilsson free agent och för att kunna delta i olympiska sommarspelen 2000 i Sydney (se nedan) skrev Nilsson i januari 2000 på ett ettårskontrakt värt två miljoner dollar med den japanska klubben Chunichi Dragons i Nippon Professional Baseball (NPB). Nilsson valde att spela med namnet "Dingo" på ryggen. Tiden i Japan blev dock inte så lyckad och han hade ett slaggenomsnitt på 0,180 med en homerun och åtta RBI:s på 18 matcher för Chunichi. Han tillbringade även tid i en farmarliga.

OS i Sydney

Nilsson gjorde uppehåll i sin karriär i MLB efter 1999 års säsong eftersom han så gärna ville spela för Australien i olympiska sommarspelen 2000 i Sydney. Det gjorde han också, men trots hans mycket goda insatser - han hade bland annat ett slaggenomsnitt på 0,565 och en slugging % på 0,957 (båda högst i turneringen) - blev det bara två segrar på sju matcher för laget som var långt ifrån en medalj.[10] Innan han lämnade USA hade han varit Australiens näst bäst betalde idrottsman efter golfspelaren Greg Norman.[2]

Boston Red Sox

Efter OS erbjöds Nilsson ett kontrakt av MLB-klubben Boston Red Sox, men i november 2000 tog klubben tillbaka erbjudandet efter att han inte fått klartecken för spel vid en läkarundersökning på grund av sitt vänstra knä.[11]

Efter att inte ha spelat 2001 och 2002 gjorde Nilsson och Red Sox ett nytt försök. I januari 2003 skrev de på ett så kallat minor League-kontrakt med en inbjudan till Red Sox träningsläger.[12] Kontraktet var värt 400 000 dollar, men Nilsson bestämde sig i sista stund för att inte åka till USA. Orsaken var bristande motivation.[13]

Telemarket Rimini

Sommaren 2003 spelade Nilsson i den italienska ligan för Telemarket Rimini.

Atlanta Braves

2004 gjorde Nilsson ett sista försök till comeback i MLB. I februari skrev han på för Atlanta Braves, men han fick bara spela i klubbens högsta farmarklubb. Han sträckte en muskel i maj och var borta från spel i tre veckor, varefter han gav upp sina comebackplaner.

OS i Aten

Nilsson var även med i olympiska sommarspelen 2004 i Aten. Där gick det bättre för laget och man tog silver efter en finalförlust mot Kuba med 6-2. I semifinalen slog man mycket överraskande Japan med 1-0.[14] Nilsson själv hade ett slaggenomsnitt på 0,296 i turneringen.[10]

World Baseball Classic

När den första upplagan av landslagsturneringen World Baseball Classic gick av stapeln 2006 var Nilsson med och representerade Australien. Han spelade tre matcher och hade inga hits på fem at bats[15] och detta blev hans sista framträdande som spelare.

Australien

Även under hans karriär i MLB hade Nilsson för vana att spela i Australien under vintern. Han representerade tre olika klubbar under åtta säsonger i Australian Baseball League, och var även spelande tränare en säsong. När ligan lades ned 1999 köpte Nilsson rättigheterna för 3,5 miljoner dollar och startade en ny liga vid namn International Baseball League of Australia. Den varade dock bara under 1999-2002 innan även den lades ned. Sin sista säsong som spelare på högsta nivå i Australien gjorde Nilsson 2004.

Bland Nilssons meriter i Australien kan nämnas att han vann det nationella mästerskapet tre gånger som spelare (1991/92, 1993/94 och 1994/95) och en gång som tränare (2003). Han togs ut till all star-matchen fyra gånger som spelare (1990/91, 1993/94, 1994/95 och 2004) och en gång som tränare (2003). Han vann MVP Award en gång (1990/91) och hade högst slaggenomsnitt två gånger (1991/92 och 1994/95).[1] Han är den som hade högst slaggenomsnitt (0,356) och slugging % (0,648) under karriären i den nedlagda Australian Baseball Leagues tioåriga historia.[16]

Efter spelarkarriären har Nilsson bland annat arbetat som tränare i MLB:s Australian Academy Program[17] och i den nybildade Australian Baseball League.[18][19]

2008 valdes Nilsson in i Sport Australia Hall of Fame.[2]

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d e] ”AMLB Results Page” (på engelska). Flintoff & Dunn. http://www.pflintoff.com/HONOURS.htm. Läst 26 januari 2013. 
  2. ^ [a b c] ”David Nilsson - Baseball” (på engelska). Sport Australia Hall of Fame. http://www.sahof.org.au/hall-of-fame/member-profile/?memberID=518&memberType=athlete. Läst 19 januari 2013. 
  3. ^ [a b] ”Players by birthplace : Australia Baseball Stats and Info” (på engelska). Baseball-Reference.com. http://www.baseball-reference.com/bio/Australia_born.shtml. Läst 20 januari 2013. 
  4. ^ ”Rangers Ballpark in Arlington Historical Analysis” (på engelska). Baseball-Almanac. http://www.baseball-almanac.com/stadium/ballpark_at_arlington.shtml. Läst 19 januari 2013. 
  5. ^ ”Apr 11, 1994, Brewers at Rangers Box Score and Play by Play” (på engelska). Baseball-Reference.com. http://www.baseball-reference.com/boxes/TEX/TEX199404110.shtml. Läst 19 januari 2013. 
  6. ^ ”Brewers Awards” (på engelska). Milwaukee Brewers. http://milwaukee.brewers.mlb.com/mil/history/awards.jsp. Läst 20 januari 2013. 
  7. ^ ”Two home runs in one inning” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/history/rare_feats/index.jsp?feature=two_homers_inning. Läst 20 januari 2013. 
  8. ^ ”Brewers re-sign Nilsson” (på engelska). Associated Press. 21 januari 1997. http://www.apnewsarchive.com/1997/Brewers-re-sign-Nilsson/id-5099c654b262b1882ccd4eea8f50e125. Läst 24 januari 2013. 
  9. ^ ”Nilsson Injured for Rest of Season” (på engelska). Associated Press. 30 augusti 1999. http://www.apnewsarchive.com/1999/Nilsson-Injured-for-Rest-of-Season/id-367d196f1368d48f6dbd65043442a63e. Läst 24 januari 2013. 
  10. ^ [a b] ”Dave Nilsson Bio, Stats, and Results” (på engelska). Olympics at Sports-Reference.com. http://www.sports-reference.com/olympics/athletes/ni/dave-nilsson-1.html. Läst 19 januari 2013. 
  11. ^ ”Dave Nilsson News” (på engelska). Sports Illustrated. http://sportsillustrated.cnn.com/baseball/mlb/players/2680/latest_news.html. Läst 20 januari 2013. 
  12. ^ ”Major League Baseball Transactions” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/transactions/index.jsp?c_id=mlb&year=2003. Läst 20 januari 2013. 
  13. ^ ”Nilsson Retires From the Red Sox” (på engelska). The New York Times. 14 februari 2003. http://www.nytimes.com/2003/02/14/sports/plus-baseball-nilsson-retires-from-the-red-sox.html. Läst 20 januari 2013. 
  14. ^ Cowley, Michael (25 augusti 2004). ”Aces of Bases: Australia One Win from Gold” (på engelska). The Sydney Morning Herald. http://www.baseball.com.au/?Page=13086. Läst 24 januari 2013. 
  15. ^ ”2006 Statistics” (på engelska). World Baseball Classic. http://web.worldbaseballclassic.com/wbc/2013/stats/index.jsp?season=2006. Läst 23 mars 2013. 
  16. ^ ”Australian MLB History” (på engelska). Flintoff & Dunn. http://www.pflintoff.com/AMLBHIST.htm. Läst 28 januari 2013. 
  17. ^ Foster, Ben (3 maj 2007). ”David Nilsson Named 2007 MLBAAP Head Coach” (på engelska). Baseball Australia. http://www.mlbaap.baseball.com.au/?Page=35369&MenuID=Archive%2F24625%2F0%2C2007_MLBAAP%2F21131%2F43721%2CNews%2F20088%2F0%2F0. Läst 19 januari 2013. 
  18. ^ Davis, Greg (25 augusti 2010). ”Brisbane Bandits nab MLB all-star Dave Nilsson as team manager for the new Australian Baseball League” (på engelska). The Courier-Mail. http://www.couriermail.com.au/sport/local-sport/brisbane-bandits-nab-mlb-all-star-dave-nillson-as-team-manager-for-the-new-australian-baseball-league/story-e6frepno-1225910000887. Läst 24 januari 2013. 
  19. ^ Baumgart, Sean (3 oktober 2011). ”Nilsson steps back from Bandits job” (på engelska). Brisbane Times. http://www.brisbanetimes.com.au/sport/nilsson-steps-back-from-bandits-job-20110923-1kp1u.html. Läst 24 januari 2013. 

Webbkällor

v • r
000Australiens trupp – olympiska sommarspelen 2004000
Australien
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Dave_Nilsson&oldid=24717736”