David Foster

	David Foster
	David Foster på Hollywood Walk of Fame, maj 2013.
Födelsenamn	David Walter Foster
Född	1 november 1949 (74 år) Victoria, British Columbia, Kanada
Genrer	Pop, pop rock, instrumental, gospel, R&B
Roll	Musikproducent, låtskrivare, arrangör, artist.
Instrument	Piano, keyboards, valthorn, synthesizer
År som aktiv	1971 –
Skivbolag	Verve Records, Reprise, 143 Records, Atlantic
Artistsamarbeten	Skylark, Attitudes, Airplay, Ronnie Hawkins & The Hawks, John Parr
Webbplats	http://www.davidfoster.com
	Utmärkelser Grammy Award för bästa R&B-sång (1979); Grammy Award för bästa musikalalbum (1982); Grammy Award för bästa arrangemang (1984); Grammy Award för årets producent (ej klassisk) (1984); Jack Richardson Producer of the Year Award (1985); Grammy Award för bästa arrangemang (1986); Jack Richardson Producer of the Year Award (1986); Juno Award för årets instrumentella album (1986); Juno Award för årets instrumentella album (1987); Juno Award för årets instrumentella album (1989); Grammy Award för årets producent (ej klassisk) (1991); Grammy Award för årets album (1991); Grammy Award för årets skiva (1991); Grammy Award för bästa arrangemang (1993); Grammy Award för årets album (1993); Grammy Award för årets skiva (1993); Grammy Award för årets producent (ej klassisk) (1993); Grammy Award för årets album (1996); Grammy Award för bästa arrangemang (1996); Canadian Music Hall of Fame (1998); Canada's Walk of Fame (2002); Primetime Emmy Award för bästa specialskrivna musik och sångtext (2003); Grammy Award för bästa traditionella popsångsalbum (2007); Grammy Award för bästa traditionella popsångsalbum (2010); Horatio Alger Award; Officer av Kanadaorden; Stjärna på Hollywood Walk of Fame; Allan Waters Humanitarian Award

David Foster, född 1 november 1949 i Victoria i British Columbia, är en kanadensisk musikproducent, låtskrivare, arrangör och artist.^[2]

Foster har bland annat samarbetat med Madonna, Michael Jackson, Brandy, Natalie Cole, The Manhattan Transfer, The Corrs, Chicago, Earth, Wind & Fire, Celine Dion, Andrea Bocelli m.fl. Foster har också näsa för talang, och har de senaste åren vaskat fram nya stjärnor som Josh Groban, Renee Olstead och Michael Bublé. Han har dessutom både skrivit låtar och turnerat med American Idol-stjärnan Clay Aiken.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Under 1980-talet släppte Foster ut ett gäng album som innehöll både låtar som han själv sjöng på men också helt instrumentala låtar. Foster & John Parr skrev ledmotivet till filmen St. Elmo's Fire, "Man in motion (St Elmos Fire)", som sedan Parr sjöng in 1985.

En av de mest kända låtar som han själv har sjungit på är "Best Of Me" som han sjöng i duett med Olivia Newton-John 1986.

Han var dessutom nominerad till en Oscar för låten "Glory Of Love" 1986. Den framfördes av kollegan Peter Cetera och var ledmotiv till filmen Karate Kid II: Mästarprovet. Peter och David har jobbat tillsammans tidigare när Peter var sångare i bandet Chicago. De skrev tillsammans två av gruppens största hits, "Hard To Say I'm Sorry" 1982 och "You're The Inspiration" 1984.

Foster låg även bakom musiken till den tecknade filmen Det magiska svärdet - kampen om Camelot 1998 som för övrigt belönades med en Golden Globe för sången "The Prayer" som han själv hade skrivit. Han har även producerat pojkbandet All-4-Ones dunderhit "I Swear" 1994.

Hans största hit som producent kom med låten "I Will Always Love You" med Whitney Houston från filmen Bodyguard 1992. Vare sig David eller Whitney var särskilt förtjusta i låten, som i original är inspelad, tillika skriven, av Dolly Parton 1974. Efter en massiv övertalningskampanj av Kevin Costner, som spelade den ena huvudrollen i filmen, spelades låten in.

I de olympiska vinterspelen 1988 och 2002 inleddes båda med sånger komponerade av just Foster. Dels ledmotivet "Can You Feel It?" till OS 1988 och dels Golden Globe-vinnande sången "The Prayer", som 2002 framfördes av Josh Groban och Charlotte Church. David Foster slog också igenom med låten "Winter Games". En helspäckad pianolåt som han till slut sålde på noter.^{[förtydliga]}

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Med Skylark

1972: Skylark
1974: 2 Skylark

Med Attitudes

1976: Attitudes
1977: Good News Attitudes

Med Airplay

1980: Airplay

Solo

1983: The Best of Me
1986: David Foster
1988: The Symphony Sessions
1989: Time Passing
1990: River of Love
1991: Rechordings
1993: The Christmas Album
1994: Love Lights The World
2008: Hit Man: David Foster & Friends
2011: Hit Man Returns: David Foster & Friends
2020: Eleven Words

Samlingsalbum

1992: A Touch Of David Foster
2000: The Best Of Me: A Collection of David Foster’s Greatest Works
2002: Love Stories
2010: The Magic of David Foster & Friends
2012: The Best of Celine Dion & David Foster

Singlar

1985: "Love Theme From St. Elmo's Fire (For Just a Moment)"
1986: "The Best of Me" (Duett med Olivia Newton-John)
1988: "Winter Games (Can't You Feel It)"
2001: "O Canada" (med Lara Fabian)
2003: "Teko’s Theme" (med Nita Whitaker)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

^ läs online, www.grammy.com , läst: 15 september 2019.^{[källa från Wikidata]}
^ Nygaard King, Betty (21 mars 2019). ”David Foster” (på engelska). The Canadian Encyclopedia. https://www.thecanadianencyclopedia.ca/en/article/david-foster-emc. Läst 18 november 2021.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör David Foster.
Bilder & media
David Foster - Officiell webbplats
David Foster på Internet Movie Database (engelska)

[f959f5046986926229aea8fa10b0668d2c299447-1] äs online, www.grammy.com , läst: 15 september 2019.^{[källa från Wikidata]}

[2] Nygaard King, Betty (21 mars 2019). ”David Foster” (på engelska). The Canadian Encyclopedia. https://www.thecanadianencyclopedia.ca/en/article/david-foster-emc. Läst 18 november 2021.

[1]

[2]