Djurkyrkogård

Hundkyrkogård i Edinburgh.

Kaknäs djurkyrkogård i Stockholm.

Minnesplats för husdjur i Eslöv.

En djurkyrkogård är en begravningsplats där man begraver djur, oftast husdjur.

Historik

Att rituellt begrava hundar eller katter har förekommit allt sedan människan började ha husdjur, alltså redan runt 10−12 000 före Kristus, som gravfynd från denna tid har visat.

Att begrava djur på särskilda djurkyrkogårdar började man med i mitten på 1800-talet, men oftast fick exempelvis den trogne jakthunden en enkel minnessten av ägaren hemma på tomten. Den äldsta större begravningsplatsen för djur i Sverige är Kaknäs djurkyrkogård på Djurgården i Stockholm, här fick författaren August Blanches (1811−1868) hund Nero sin sista viloplats.

Idag har varje större stad i västvärlden en djurkyrkogård. Den mest kända är kanske Cimetière des Chiens i Paris som öppnades 1899. Där vilar utöver hundar och katter även hästar, apor, lejon och till och med fiskar.

Sverige

I Sverige råder för närvarande^[när?] brist på djurkyrkogårdar. På begravningsplatsen för smådjur i Lilla Edet, som sköts av en stiftelse, tar man enligt uppgift inte längre emot nya djur för begravning. I Trollhättan har man kunnat begrava smådjur sedan cirka 1995. Där är det en kommunal service för boende i kommunen. Stiftelsen Stockholms Djurkyrkogårdar är en ideell förening som underhåller två begravningsplatser för djur i Stockholmstrakten. En ligger bakom Markuskyrkan i Björkhagen, den andra är Gustavslund i närheten av Västerhaninges centrum. Kaknäs djurkyrkogård administreras sedan 1995 av Stockholms Kennelklubb.

Se även

• Jurtjyrkogården, roman av Stephen King

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Tierbestattung, 17 oktober 2009.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Djurkyrkogård.
  Bilder & media