Dominion

En dominion var en typ av koloni eller besittning inom Brittiska imperiet. Från början innefattade dominion alla brittiska besittningar men i och med Balfourdeklarationen 1926 fastställdes en särskild rättslig status som autonoma besittningar under den brittiska kronan.

Etymologi

Ordet dominion kommer av latinets dominium (äganderätt eller egendom, men här i den snävare innebörden herravälde).

Bakgrund

Av rädsla för upprepning av amerikanska frihetskriget 1775-1783 började Storbritannien ge ökat självstyre åt kolonier som behärskades av europeiska nybyggare och deras ättlingar. Utvecklingen var gradvis men den första egentliga dominionen blev Kanada år 1867.

I och med bildandet av Brittiska samväldet och Westminsterstatuten 1931 fick dominionerna full suveränitet i personalunion med Storbritannien, det vill säga med den brittiske monarken som statsöverhuvud. Vid ombildningen av Samväldet 1949 till Commonwealth of Nations avskaffades termen dominion och istället kallades monarkierna under den brittiska kronan samväldesriken (engelska: Commonwealth Realms).

Dominioner

• Dominionen Kanada från 1867. Omvandlades till samväldesrike.
• Australiska statsförbundet från 1901. Omvandlades till samväldesrike.
• Dominionen Nya Zeeland från 1907. Omvandlades till samväldesrike.
• Dominionen Newfoundland från 1907. Anslöts till Kanada 1949.
• Sydafrikanska unionen från 1910. Omvandlades till samväldesrike men lämnade Samväldet och blev republik 1961 (återinträdde 1994).
• Irländska fristaten från 1922. Lämnade Samväldet och blev republik 1949.
• Dominionen Indien från 1947. Blev republik 1950.
• Dominionen Pakistan från 1947. Omvandlades till samväldesrike men blev republik 1956.
• Dominionen Ceylon från 1948. Blev republik 1972.

Se även

• Samväldesrike

Källor

• Nationalencyklopedin
• Encyclopædia Britannica
• Landguiden (Utrikespolitiska Institutet)