Dynamik (musik)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Dynamik (musikteori))
Hoppa till: navigering, sök

Dynamik (av grekiska dynamikos (δυναμικός) 'kraftig', 'verksam', av dynamis (δύναμις) 'kraft'), nyans eller styrkegrad anger ljudvolymen hos musik vid framförandet. Ett styckes valda styrka, och plötsliga eller gradvisa förändringar i denna, är ett viktigt bidrag till musikens uttryck. Dynamik är också ett mått på jämnheten i volym för inspelade ljud och justeras t.ex. i en kompressor.

För att ange dynamiken i musiken används i partitur (och stämmor) olika nyanseringsbeteckningar med ursprung i italienska språket:

  • ppp (piano pianissimo) - ytterst svagt
  • pp (pianissimo) - mycket svagt
  • p (piano) - svagt
  • mp (mezzopiano) - medelsvagt
  • mf (mezzoforte) - medelstarkt
  • f (forte) - starkt
  • ff (fortissimo) - mycket starkt
  • fff (forte fortissimo) -ytterst starkt
  • fp (fortepiano) - först starkt, därefter omedelbart svagt
  • sf (sforzando, sforzato) - mycket stark betoning av enskild ton eller enskilt ackord
  • cresc. (crescendo) - tilltagande styrka
  • dim. (diminuendo) - avtagande styrka

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]